IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Internationella arbetarrörelsen och valet i Brasilien
Upplagd på IULs hemsida den 13-Nov-2002Skicka denna artikel till en vÅ n.
Genom att välja Luis Inacio Lula da Silva till Brasiliens president den 27 oktober har en överväldigande majoritet av landets befolkning röstat för förändring. Den enorma uppslutningen kring Arbetarpartiet PT:s kandidat var inte bara en misstroendeförklaring gällande den tidigare regeringskoalitionens nyliberala politik, en protest mot korruption, ett förkastande av ett misslyckat etablissemang. Valet av Lula är en väldig, positiv röst för jobb åt de arbetslösa, mark åt de marklösa, för värdighet och rättvisa i ett land som lider av skriande ojämlikhet, svält och våld.
PT:s fantastiska valseger – som är den första i sitt slag i Brasilien – är en seger för arbetarrörelsen, eftersom fackföreningarna är den kärna runt vilken PT byggt sitt nätverk av samhällsorganisationer och aktivister. Den är dessutom en seger för arbetarrörelsen internationellt, och vi måste nu göra oss redo att försvara den nya regeringen och hjälpa till att förse den både med det andrum och de resurser den behöver för att infria de enorma förhoppningar och den väldiga energi som valet av Lula skapat.
De miljontals brasilianare som röstat på Lula röstade inte för en effektivare och strängare administration under Internationella valutafondens styre. De la sin röst på riktiga reformer, och det är det som är utmaningen. För gapet mellan reformhopp och tillgängliga resurser har kanske aldrig varit större än det är idag i Brasiliens fall.
Den tidigare regeringen har lämnat en förkrossande skuldbörda i arv åt Brasiliens folk, en valuta som störtdyker och dramatiska nedskärningar i de offentliga utgifterna, som var det pris man fick betala för att ännu fler lån åtminstone delvis beviljades för att stärka Cardoso och hålla PT borta från makten. Spekulativa penningflöden och höga låneräntor har urholkat industriproduktionen samtidigt som importen skjutit i höjden – vilket var ett av skälen till att många industriledare ställde sig bakom Lula i valet. Den brasilianska industrin har dessutom all anledning att frukta de på den katastrofala NAFTA-modellen grundade avtalsförslagen för det amerikanska frihandelsområdet FTAA, som skulle stänga dörren för utarbetandet av en nationell industripolitik. En taktisk allians mellan fackföreningar och tillverkare som är beredda att respektera fackliga rättigheter är alltså fullt rimlig under rådande omständigheter. Men det bakbinder också regeringen. Reformer kostar pengar, och de internationella långivarna är organiserade för att se till att de pengar som finns går till att betala av på skulden och inte till att finansiera jordreformer, trygghetssystem och en höjd levnadsstandard för de fattiga.
Det är lika viktigt för den internationella arbetarrörelsen som för Brasiliens folk att varaktiga reformer kommer till stånd i landet, och vi måste arbeta för att se till att Lulas presidentskap inte hålls gisslan av ett fientligt och farligt internationellt finansieringssystem. Lula kanske inte har något annat alternativ än att acceptera de åligganden han ärver från sina företrädare. Det varken kan eller ska avhålla oss från att driva kampanjer för att stryka u-landsskulden, något som är både möjligt och nödvändigt.
USA:s handelsrepresentant Robert Zoellick har talat om för Brasilien att landet måste välja mellan handel med FTAA och handel med Antarktis. Påståendet är lika farligt som absurt. NAFTA har varit en katastrof socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Förslag om att utvidga NAFTA till att omfatta båda kontinenterna kan och ska tillbakavisas. Alternativet till FTAA är inte handel med Antarktis, även om förslag om att avskaffa Antarktisfördraget och införa gruvdrift med dagbrytning ger en fingervisning om Antarktis enligt NAFTA. Alternativet är ett handelssystem med inriktning på utveckling och på att höja, inte sänka, sociala och miljömässiga normer och standarder. Också här har den internationella arbetarrörelsen en viktig uppgift.
Arbetarpartiet är känt för att ha infört ”medbestämmande i budgetarbetet” i Porto Alegre, en process där den kommunala budgeten granskas offentligt och underställs en demokratisk beslutsprocess. Fackföreningar kan bidra till Arbetarpartiets seger i Brasilien genom att aktivt hålla ett öga på det nationella och internationella bemötandet av den nya regeringen – framförallt handels- och finanspolitiskt – och hjälpa till att ge den det utrymme och de resurser den behöver. Lulas seger visar hur viktigt det är att Internationella valutafondens politik och amerikanska handelsuppgörelser plockas fram ur företagens garderober och ställs i det offentliga rampljuset – så att de kan underkastas samma kriterier som medborgarna i Porto Alegre använder för att utvärdera sin kommunala budget.