IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Nestlé, företaget som utpressare och maktens arrogans
Upplagd på IULs hemsida den 17-Sep-2009Skicka denna artikel till en vÅ n.
Nestlés styrelseordförande Peter Brabeck har offentligt uttryckligen hotat med att flytta världens största livsmedelsföretag från Schweiz som svar på diskussioner inom landets regering om lagstiftning gällande ett tak för direktörslöner. I en intervju i helgtidningen Sonntag den 13 september säger Brabeck att Schweiz ”kanske inte är rätt ställe för oss” och kallar lagar om löner för ”början till slutet”.
Nestléchefen tjänade nästan 14 miljoner CHF 2008 och drygt tre miljoner mer (tack vare aktieoptioner) året innan när börsen var på topp. Nestlé avlönar sina höjdare enligt den fiffiga principen ”att skapa gemensam nytta” (”creating shared value”), medan arbetarna och deras fack ständigt får slåss för rätten att få en del av kakan. Brabecks oro gäller förstås lagens arm, inte den egna plånboken, och han påpekade att Schweiz ju knappast var känt för att ”ge efter för sådana krav”. Som han förklarade på årsmötet för de schweiziska företagens paraplyorganisation Economiesuisse veckan innan så är det bara ”i banarepubliker som populismen dikterar lagarna.”
I Schweiz finns ingen reavinstskatt och regelverket är minimalt. I aktieoptionens tidevarv har det därför blivit populärt för finans-, tillverknings- och tjänsteföretag att placera sina huvudkontor där. Det verkliga problemet här är arrogansen och maktmissbruket. ”Jag tycker inte att jag har någon makt alls,” berättade Brabeck för österrikiska dagstidningen Kurier den 20 augusti. Ändå räcker det med att knysta om att i lag begränsa de skyhöga direktörslönerna för att han ska hota med att flytta sitt företag ur landet.
Nestlé har aldrig dragit sig för att spänna musklerna vare sig på hemmaplan eller utomlands. Företagets arroganta uppträdande i den amerikanska delstaten Maines högsta domstol förvånade till och med domaren. Nestlés advokat hävdade djärvt att det lokala motståndet mot att ge Nestlé kommersiell tillgång till de allmännyttiga vattentillgångarna inkräktade på deras rätt att maximera sin marknadsandel. Hela anförandet videofilmades och är nu legendariskt. Mindre välkända är däremot de oräkneliga tillfällen då Nestlé tänjt på lagarna i mängder av länder i världen för att inskränka sina anställdas rättigheter. Företaget har aldrig klagat på överdriven reglering när det gäller att hålla de anställda i strama tyglar...
Nestlés enorma vinster går inte bara till enorma löner till toppdirektörerna – de finansierar dessutom en armé av advokater världen över som har till enda uppgift att skydda företagets rätt att begränsa rättigheterna för de arbetare som tillverkar deras berömda Nestléprodukter. Det är bakgrunden till Nestlés påstående att löner är en ”affärshemlighet” som man inte förhandlar kollektivt om och det är därför som företaget så envist vägrar ge till exempel Nescaféarbetarna i Indonesien rätt att förhandla om sina löner och låta dem ingå i kollektivavtalet.
I Indien har Nestlés advokater inte dragit sig för att ajournera 54 rättegångar på åtta år för att slippa förhandla med facket på fabriken i Ponda. Inte en enda Nestléanställd i Indien omfattas av ett kollektivavtal. Nestlé säger att arbetarna inte har något behov av löneförhandlingar, eftersom direktörerna har gjort en ”vetenskaplig undersökning” av frågan.
Inte heller är det första gången som Nestlé hotar med att dra sig ur ett land. I en konflikt 2003 med facket på Nestlé Sydkoreas Nescaféfabrik lockoutade Nestlé arbetarna – och hotade med att flytta produktionen till Kina om inte facket gav efter för samtliga av direktörernas krav.
Att Nestlé nu försöker stoppa en välbehövlig diskussion om direktörslöner med simpel utpressning är alltså inte förvånande. Den privata maktsfären har alltid protesterat mot och försökt begränsa den offentliga sfärens maktutövning för det allmänna bästa. Nestlé har återigen gått i första ledet härvidlag.