IUL

IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över

Dröm, verklighet och lögn: Davos, högbelånade utköp och nedskärningar

Upplagd på IULs hemsida den 07-Feb-2008

Skicka denna artikel till en vÅ n.

Mot bakgrund av finansiella härdsmältor och globala recessionsspöken publicerade årets World Economic Forum i Davos i Schweiz en rapport om verkningarna av riskkapitalutköp. Delar av rapporten ägnades åt konsekvenserna för jobben. Medan deltagarna fick roligare saker att tänka på än snabbt stigande matpriser och globala hungerkravaller i paneldebatten om ”Mat, kultur och civilisation” (där bland annat kändiskockar medverkade) eller kunde meditera över svaret på frågan ”Lycka – hur mycket orkar man med?” brottades WEF:s pressavdelning med den kniviga uppgiften att förpacka riskkapitalstudiens slutsatser. Förmodligen hoppades man att ingen riktigt lyssnade.

Studien förtjänar att tas på största allvar – ja, rentav en mycket noggrann läsning. Avsnittet om konsekvenserna för sysselsättningen har författats av professor Josh Lerner på Harvard Business School och är ett trendbrott mot de löjeväckande ”studier” och ”rapporter” som riskkapitalfondernas lobbyorganisationer torgför och som grundar sig på tveksamma tolkningar av noga vald statistik från de egna medlemmarna. WEF-rapportens avsnitt om sysselsättningen är seriöst – förutom (den allvarliga) begränsningen att uppgifterna helt och hållet hämtats från USA och utköpsaffärerna länge varit globala. Studien granskar runt 5 000 riskkapitaldrivna bolag med intressen i 300 000 företag och ställer dem mot en nästan tre gånger större riskkapitalfri kontrollgrupp, jämförbar i storlek, bransch och ålder. Syftet är att undersöka förändringar avseende sysselsättningen under en 5-årsperiod före och efter ett högbelånat utköp.

David Hall från Business School på University of Greenwich i Storbritannien som tidigare granskat riskkapitallobbyns påståenden om att riskkapital ger nya jobb och funnit dem grundlösa har noga läst igenom WEF-rapporten och kommer att publicera sina slutsatser inom ramarna för det forskningsprojekt han för tillfället genomför för Europeiska federationen för offentliganställdas förbund (EPSU). Hall anser att WEF-rapporten är ”den mest välgrundade och omfattande studien av riskkapitalets effekter för sysselsättningen” – men pekar ändå på en slående diskrepans mellan bevisen, slutsatserna, WEF-propagandan och rapportens vidare öden och äventyr på dess färd genom världspressens händer.

Harvardstudien visar – och säger rakt ut – att ”nettoeffekten för befintliga företag är negativ” och sannolikt ännu större än rapportförfattarna menar. Arbetsplatser som tas över av riskkapital har 3,6 % till 4,5 % färre anställda efter uppköpet än arbetsplatser i motsvarande kontrollgrupp. Detta gäller även när full hänsyn tagits till nettoeffekten av skapande, köp, nedläggning och försäljning av arbetsplatser.
Arbetsplatser som tagits över av riskkapital har 7 % färre anställda efter tre år och 10,3 % färre fem år efter uppköpet än kontrollgruppen.

Företag som tagits över av riskkapital har fler nedläggningar, nyöppningar, förvärv och avyttringar av arbetsplatser.

Riskkapitalägda företags relativt sett högre frekvens avseende nyskapande av så kallade greenfieldanläggningar uppväger INTE de jobbtillfällen som försvinner i samband med nedläggningar och andra nedskärningar.

Antalet uppköp, försäljningar, nya greenfieldanläggningar och nedläggningar är ungefär det dubbla i riskkapitalbolag jämfört med andra företag. Med ett lån från den österrikiska ekonomen Joseph Schumpeter (som i och för sig menade något helt annat) kallar WEF detta för ”kreativ destruktion”. Hall säger som det är att detta leder till ökad otrygghet för de anställda. De första två åren efter ett riskkapitaluppköp får 24 % av de anställda se sin arbetsplats läggas ner, säljas eller bantas.

Så hur gick det för den kreativa destruktionen i Davos? Enligt WEF:s pressmeddelande följer ”sysselsättningen en j-kurva åren före och efter ett utköp”. Hall påpekar att studien varken nämner eller visar någon j-kurva och att resultaten inte heller liknar en j-kurva. Pressmeddelandet nämner inte med ett ord att resultaten i studien tyder på att sysselsättningen fem år efter ett riskkapitaluppköp faktiskt minskat med 10 %. I pressmeddelandet står det att företag ”som backas av riskkapital har 6 % fler nya greenfieldjobb än kontrollgruppen två år efter utköpet” – men förbigår med tystnad att 8,6 % fler jobb försvinner med riskkapitalet på grund av nedläggningar! Propagandamaskineriet förfalskade alltså rapportens resultat och uppmuntrade därmed till fler lögner och falsarier... den första dök upp hos amerikanska Private Equity Council som skriver i sitt eget pressmeddelande att ”studierna visar att riskkapitalbolag är arbetsbesparande och arbetsskapande”. Brittiska BBC ansåg att detta betydde att företag ”som köpts av riskkapitalbolag inte förstör arbetstillfällen i stor skala, enligt en ny studie”. International Herald Tribune framförde den fantasifulla åsikten att ”företag som ägs av riskkapital i genomsnitt skär ned en procentenhet fler arbetstillfällen än kollegorna”. Tre dagar senare citerade tidningen ett citat från Private Equity Council enligt vilket det stod i rapporten att riskkapital skapade 8,4 % fler jobb än andra investerare!

Studien fann dessutom – trots påståendena i media – att sannolikheten för att ett riskkapitalägt företag ska gå i konkurs är dubbelt så stor som för ett börsnoterat företag. De värsta ekonomiska misslyckandena gällde högbelånade utköp i Storbritannien och USA.

Halls slutsats? WEF-studien ”visar utan minsta tvekan att riskakkapitaluppköpens konsekvenser för sysselsättningen är negativa. Den stödjer de påståenden och den kritik som framförts av facket. Den innehåller ytterligare intressanta uppgifter om riskkapitalets verkningar, t ex halveras anställningstryggheten.”

_____________________________

Prenumerera på mejluppdateringar (på engelska) från riskkapitalets värld på IUL:s speciella hemsida för bevakning av riskkapitalet, Private Equity Buyout Watch!