IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Förvirring vid ILO? Kinesiska regeringen invald i styrelsen som ... arbetstagarrepresentant
Upplagd på IULs hemsida den 24-Jun-2002Skicka denna artikel till en vÅ n.
Under decennier har det rått samstämmighet inom den demokratiska arbetarrörelsen om att den kinesiska All-China Federation of Trade Unions (ACFTU) är en del av parti/statsapparaten i Kina, d v s att de kinesiska ”facken” representerar staten (med stöd från militär och polis) och inte arbetarna. Under mer än tio år har ACFTU drivit en oabruten kampanj för att nå internationellt erkännande, mest för att bättre kunna stödja den kinesiska staten i dess arbete att uppnå sina ekonomiska och utrikes-politiska mål. Och under samma period – samtidigt som utländska investeringar har flutit in i en förtryckande låglöneregim där de utländska investerarnas rättigheter försvaras med polisens obegränsade maktbefogenheter – har vissa landsorgani-sationer gradvis ändrat sin syn på ACFTU. Några har till och med inlett bilaterala aktiviteter med ACFTU, i något man kallar ”konstruktivt engagemang”.
Detta har inte givit tillstymmelsen till förbättringar för de kinesiska arbetstagarna, som fortfarande fängslas systematisk för sina försök att utöva sin rätt att organisera sig. Men det har skapat förvirring och en smygande legitimering av ACFTU. Resultatet av denna process var uppenbar i förra veckans omröstning i en delad arbetstagargrupp vid den internationella arbetskonferensen där en liten majoritet beslutade ge ACFTU en suppleantplats i ILO:s styrelse. Denna omröstning kommer utan tvekan att ses som en uppmjukning av den internationella arbetarrörelsens utfästelse att försvara de kinesiska arbetarnas rätt till oberoende fackföreningar.
Det är ingen överraskning att kritiken mot Kinas bottenlösa rekord när det gäller rättigheter har minskat i takt med att de utländska investeringarna, som är lönsamma på grund av förtrycket, har ökat. Men den här gången var det arbetstagarrepresen-tanter, inte regeringar, som valde ACFTU - som är del av en statlig struktur som förkastar ILO:s konventioner om föreningsfrihet - till en styrelseplats i en organisation som bland annat har som uppgift att försvara principen om oberoende fackföreningar för arbetstagare.
ACFTU:s växande internationella erkännande, formellt eller de facto, sker samtidigt som arbetare protesterar och mobiliserar sig på ett sätt som aldrig tidigare skett i Kina, och försöker försvara sig mot konsekvenserna av massiva omstruktureringar, arbetslöshet och resultatet av de transnationella investerarnas fria händer. Den här våren har tiotusentals anställda inom olje- och metallindustrin inlett en ihärdig kamp för sina rättigheter som arbetstagare och försökt bilda oberoende fackföreningar för att förhandla med staten och sina chefer. Arbetarnas ledare har fängslats, med ACFTUs samtycke, men deras protester och demonstrationer fortsätter.
Mot den bakgrunden, sänder ett ökat erkännande av ACFTU, en organisation som vägrar försvara arbetarklassens offer för statens förtryck, ett otvetydigt meddelande till Kinas arbetare: att deras krav på oberoende fackföreningar måste förbli underordnat en annan dagordning.
Varje kapitulation kräver en stark dos av minnesförlust för att underlätta accepterande. De som på internationellt håll stöder ACFTU:s erkännande kan glömma att ACFTU enligt sina stadgar ska “upprätthålla folkets demokratiska diktatur, upprätthålla det kinesiska kommunistpartiets ledarskap, upprätthålla Marxs, Lenins, Maos, och Deng Xiaopings tankar, upprätthålla reformer och öppna upp...” Kinesiska arbetare kan inte. De som stöder "konstruktivt engagemang" kan glömma de nära banden mellan armén, polisen och säkerhetsväsendet och ACFTU. Kinesiska arbetare kan inte. Fackliga ”diplomater” som besöker Kina kan glömma de farliga arbetsförhållanden som är ett resultat av avsaknaden av verkliga fackföreningar på arbetsplatserna och som varje år kräver tiotusentals arbetares liv. Arbetarna kan inte. Förespråkare av ”kritisk dialog” kan bortse från den utsatta situation som the Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU) befinner sig i som enda oberoende arbetstagarorganisation i Kina. Arbetarna i Hong Kong kan inte och de kan knappast glädja sig åt hur man röstade förra veckan vid ILO.
Kinas arbetande kvinnor och män kommer att fortsätta kämpa för sina rättigheter därför att de som arbetstagare inte har något alternativ. Protesterna den här våren är början på en ännu större och bredare förankrad arbetarrörelse, en rörelse som oundvikligen kommer att utmana ACTFU såväl som partiet/staten och dess förtryckarapparat. Arbetare minns, och de kommer att fråga de som förespråkar minnesförlust, vilken sida de stod eller står på.
ACFTU har snabbt lärt sig hur man ska visa upp ett internationellt acceptabelt ansikte och har blivit skickligt på att utnyttja internationell förvirring. Den plats de slutligen fick hölls tidigare av den israeliska landsorganisationen Histadrut, och den uppnåddes genom att noggrant utnyttja den omfattande kritiken mot Israels uppträdande i de ockuperade palestinska territorierna. De landsorganisationer som kände att en röst mot Sharons regering kunde göras genom att låta en förtryckarorganisation (ACFTU) ersätta en facklig organisation (Histadrut) föll för tricket och blev delaktiga i denna opportunism. I bästa fall är de förvirrade, i värsta fall lider de av en allvarlig avsaknad av principfasthet. På samma sätt som de kinesiska arbetarna får veta att deras strävan får en underordnad betydelse i förhållande till en arbetarfientlig diplomatisk dagordning, får Israels fackföreningar, en av de få oberoende arbetarrörelser i regionen, veta att de bestraffas för de åtgärder landets högerregering vidtar. Minnesförlust och förvirring har ersatt principer och arbetare överallt kommer att få betala priset.
Kännetecknade för opportunism är att den inte kan vänta. På samma sätt som vissa försöker ersätta riktiga fackföreningar med tvivelaktiga uppförandekoder och liknande konstruktioner i Kina, borde fackliga representanter veta bättre än att legitimera det statskontrollerade maskineri som finns för att hålla ordning på kinesiska arbetstagare vid en tidpunkt när Kinas arbetare utmanar maktstrukturerna i landet.
De som röstade för ACFTU som ”arbetstagarrepresentant” i ILO:s styrelse har utan tvekan en annan förklaring. De måste säkerligen hoppas att de kinesiska arbetstagarna drabbas av kollektiv minnesförlust den dag de slutligen lyckas kasta av sig ACFTU och den statsapparat som hindrar dem från att organisera de oberoende fackföreningar de vill ha. När det händer, som det säkert gör, kommer kinesiska arbetstagare att bes glömma allt de minns av denna händelse och inte se ett svek som...ett svek.