IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Ifrågasätt straffriheten i Colombia!
Upplagd på IULs hemsida den 12-Jun-2007Skicka denna artikel till en vÅ n.
Det går nästan inte en dag i Colombia utan att det framkommer nya bevis som kopplar samman paramilitärens våld med president Uribes regering. Medan nya massgravar upptäcks och undersöks berättar "demobiliserade" paramilitärer som står under regeringens beskydd om hur grundligt och systematiskt de utbildats i att skära upp och stycka sina offer. Även om befälskedjan ännu inte direkt inbegriper Uribe så har tillräckligt många högt uppsatta myndighetspersoner utpekats för att belägga ett nätverk av straffrihet med centrum i presidenthögkvarteret.
Samtidigt som regeringens talesmän ständigt beskriver det fruktansvärda våldet i Colombia som en nationell tragedi som drabbar alla samhällssektorer så är det i synnerhet en grupp som varit mördarnas ständiga måltavla. I ett land som plågas av fattigdom, marginalisering och våld är Colombias fackföreningar en förebild för samhällsbyggnad grundad på demokratisk solidaritet. Enbart av det skälet utsätts det colombianska facket för våld från alla parter i landets kaotiska inbördeskrig. Mordet tidigare i år på Carmen Cecilia Santana Romaña, förbundsombudsman i lantarbetarfacket SINTRAINAGRO vars medlemmar skördar de colombianska bananer vi hittar på snabbköpets hyllor, innebar att 435 av det fackförbundets medlemmar och funktionärer mördats. Över 2 200 fackligt aktiva mördades mellan 1991 och 2006. Fler fackliga mördades 2006 än 2005 och under bägge åren mördades fler fackliga enbart i Colombia än i alla andra länder i världen tillsammans.
Men inte mer än en handfull av de här morden har utretts. Och ännu färre har lett till åtal och fällande dom. Straffrihet är en livsstil i Colombia.
Centralorganisationen CUT:s människorättsenhet höll nyligen det första nationella mötet någonsin till stöd för offer och efterlevande anhöriga som drabbats av det intensiva våldet mot landets fackföreningar.
Om inte de drabbades rättigheter skyddas blir det aldrig någon fred, rättvisa eller upprättelse, varnar CUT. Offren för våldet mot facket måste tydligt identifieras som sådana och "de tankemässiga och faktiska" förövarna av samtliga våldshandlingar systematiskt identifieras, utredas och åtalas. De drabbades familjer måste erbjudas "omfattande, rättvis och effektiv upprättelse", säger CUT, samt komplett och effektivt skydd på nationell nivå.
CUT beslutade att bygga ett nationellt nätverk av fackliga organisationer och människorättsgrupper för att backa upp de här grundläggande kraven och att hämta stöd för deras förverkligande från den internationella fackföreningsrörelsen, ILO och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter – de två sistnämnda hör dessutom till de internationella organ regeringen Uribe konsekvent räckt lång näsa åt.
Bushregeringens plan för Colombia ger massivt stöd åt en militär säkerhetsapparat vars koppling till paramilitären dagligen dokumenteras. Planen för Colombia institutionaliserar straffriheten och förklarar "krig mot knarket" genom att flygbespruta Colombias bönder och småbrukare vilket de uppfattar som ett godtyckligt angrepp mot deras jord och försörjning. Uribes lag om "rättvisa och fred" ger immunitet åt mördare som bytt den paramilitära uniformen mot civila kläder. Varken planen för Colombia eller lagen om "rättvisa och fred" ger något hopp åt colombianer som tröttnat på våldet.
Men CUT:s förslag ifrågasätter och konfronterar den straffrihet som underbygger och stöttar det pågående våldet. Förslagen öppnar för en bred mobilisering mot rädsla och institutionaliserat våld och förtjänar stöd från alla som stödjer den långa och svåra kampen för demokrati i Colombia.