IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Kina och den globala sweatshoplobbyn
Upplagd på IULs hemsida den 19-Dec-2006Skicka denna artikel till en vÅ n.
Våren 2006 presenterade Kinas regering ett förslag till ny anställningslag och lät det gå på remiss i 30 dagar. USA:s och EU:s handelskamrar och amerikanska US-China Business Council – som tillsammans representerar så gott som alla större USA- och EU-baserade investerare i Kina – svarade med en lång lista av invändningar. De 30 dagarna är för länge sedan förbi men det har inte avskräckt organisationerna och deras enskilda medlemmar från att aggressivt lobba för en skrotning av lagförslaget. I vissa fall har företagens lobbying ackompanjerats av hot att lämna Kina om lagförslaget godkänns. Som amerikanska handelskammaren i Shanghai skriver i sin offentliga kommentar till förslaget skulle lagen "negativt påverka Folkrepubliken Kinas konkurrenskraft och attraktion som destination för utländska investeringar." En del enskilda företag sägs ha varit mer burdusa och rakt på sak.
För arbetare i hela världen är det vardagsmat att företag hotar med outsourcing eller nedläggning och produktionsflytt till Kina. Så varför hotar nu exakt samma företag att lämna Kina? Global Labor Strategies (www.laborstrategies.org) – organisationen som först berättade om företagsoffensiven – påpekar med rätta att lagförslaget "inte ger kinesiska arbetare rätt till fria fackföreningar med ledare som de själva valt och strejkrätt. Men de utländska företagen attackerar inte lagen för att den ger arbetarna för lite skydd utan för att den ger dem för mycket. Lagförslaget kan faktiskt uppmuntra arbetarna att organisera sig för att kräva att de lagstadgade rättigheterna tillämpas."
Vad innebär då lagförslaget som gjort företagen så upprörda? Lagförslaget hotar att stävja – åtminstone på papperet – några av de värsta missförhållanden som så effektivt bidragit till att hålla kvar de kinesiska arbetarna i fattigdom, det vill säga just de omständigheter som fungerat som en magnet på de utländska investerarna. Med den nya lagen skulle de miljontals kinesiska arbetare som idag saknar varje form av anställningsavtal plötsligt anses ha ett sådant och därför vara berättigade till ett anställningsavtals alla rättigheter. De praktiskt taget obegränsade provanställningsperioder som använts för att hålla arbetare i ett permanent tillstånd av tillfälliganställning skulle ersättas av en standardperiod på max ett halvår. Arbetare skulle inte längre tvingas betala de egna förmenta "utbildningskostnaderna" när de byter jobb; avgångsvederlag skulle införas för arbetare vars visstidsanställningar inte förlängs (amerikanska handelskammaren anser att detta är "högst orimligt"); tillfälliganställda som rekryterats genom bemanningsföretag skulle omvandlas till fast anställda efter ett år; uppsägningar skulle genomföras på grundval av anställningstid (amerikanska handelskammaren angriper förfaringssättet som "diskriminerande"). Och lagförslaget säger att arbetsförhållanden – till exempel arbetsmiljö, uppsägningar och permitteringar – ska förhandlas med en fackförening eller "arbetstagarrepresentant".
Lagförslaget skulle med andra ord lägga grunden till ett blygsamt antal minimala anställningsnormer. Fackföreningsrörelsen har länge varit skeptisk mot skrivningar rörande "arbetstagarrepresentanter" som ju kan öppna dörren för arbetsgivardominerade gula fackföreningar. Och även om det inte finns några fria fackföreningar i Kina så är det blotta risken att avstå minsta smula av rätten att själva leda och fördela arbetet som nu gör investerarna rasande.
Rättigheter på arbetsplatsen är aldrig starkare än facket som ser till att de tillämpas. Men fastslåendet i lag av så grundläggande anställningsnormer som rätten till anställningsavtal eller avgångsvederlag skulle kunna ge Kinas arbetare en ordentlig knuff i ryggen för att organisera sig och kräva dessa rättigheter. Massprotester, strejker och demonstrationer blir allt vanligare i Kina och förekommer nästan dagligen. Det är ett tydligt tecken på den kinesiska arbetarklassens växande självförtroende och organisationsförmåga. Det är mot den bakgrunden som det transnationella kapitalet lobbar för glatta livet för att krossa den nya lagen.
Det är viktigt för facket i hela världen att företagen tvingas på reträtt. Avslöjandet av lobbykampanjen var ett nödvändigt första steg. Amerikanska fackförbund har slagit larm och en grupp kongressledamöter har uppmanat president Bush att offentligt fördöma de amerikanska företags- och regeringsrepresentanternas försök att försvaga eller sabotera lagen, samt att officiellt stödja en höjning av ribban för den kinesiska arbetsrätten.
Europeiska fackförbund måste på liknande vis arbeta med att avslöja de EU-baserade transnationella jättarnas lobbyverksamhet och kräva politisk handling på nations- och EU-nivå. Politiker – och särskilt de med uppdrag i handels- och näringsdepartement – måste offentligt tvingas förklara hur lobbyisternas cyniska propagerande för sweatshopförhållanden går ihop med den egna ideologiska övertygelsen om den civiliserande funktionen hos en liberalisering av handel och investeringar. Precis som de amerikanska kongressledamöterna kan de europeiska fackförbunden kräva att nationsregeringar och EU-kommission fördömer företagens försök att urvattna eller krossa lagförslaget. Fackförbunden kan trycka på för att transnationella arbetsgivare med verksamhet i Kina ska offentliggöra den egna inställningen till – och deras agerande i – förslaget till anställningslag och kräva att EU:s handelskammare genast ändrar riktning och ställer sig positiv till lagen.
Facket skulle också kunna undersöka eventuella OECD-åtgärder mot företag som fortsätter lobba mot lagen. Artikel IV i OECD:s riktlinjer för multinationella företag sägs bland annat att multinationella arbetsgivare ska följa "normer för anställning och relationer i arbetet som inte är mindre fördelaktiga än de som följs av jämförbara arbetsgivare i värdlandet." OECD-riktlinjerna uppmanar dessutom arbetsgivare att avstå från "otillbörlig inblandning i lokala politiska aktiviteter." EU-baserade företag lobbar idag för att Kinas regering ska förkasta miniminormer som – på det stora hela – sedan länge finns inskrivna i europeisk arbetsrätt, inte minst rätten till ett anställningsavtal. Lobbyisterna måste ställas mot väggen vid varje tillfälle.
Kinesisk lagstiftning är långt ifrån perfekt, men förslaget till anställningslag kan träda i kraft i mars 2007. Vi måste agera nu.