IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Stoppa förtrycket i palmoljeproduktionen: en facklig agenda
Upplagd på IULs hemsida den 15-Jun-2006Skicka denna artikel till en vÅ n.
Omfattande odling av oljepalmen och utvinning av dess olja för export har alltid gått hand i hand med förtryck. Plantageodling infördes ursprungligen av kolonialmakten. Den snabba plantagetillväxten i Asien efter andra världskriget uppmuntrades i samband med att skogsröjningar användes som ett vapen i kampen mot malaysiska rebeller.
Palmoljearbetarnas rättigheter har dessvärre inte förbättrats i takt med att odlingsytan ökat. Det är fortfarande ett hårt och farligt jobb. Produktionsmetoderna har knappt förändrats alls de senaste 150 åren. Träkroken som används för att skörda frukten har på vissa plantager ersatts med en ännu vassare metallkrok. Och enorma mängder giftiga bekämpningsmedel vräks nu ut av oskyddade arbetare som sprejar odlingarna med läckande giftbehållare på ryggen. Olyckor är vanliga, medellivslängden kort. Fackföreningar utsätts ofta för brutalt förtryck.
För att krossa en nybildad fackförening sparkade Musim Mas – världens största palmoljeraffinaderi, baserat i Sumatra, Indonesien – över 1.000 fackmedlemmar på ett bräde som hämnd för en strejk. Företaget vräkte arbetarna från deras hem, stängde av deras barn från skolan och iscensatte arresteringen av och rättegången mot sex fackliga ledare. De sex unga männen avtjänar nu fängelsestraff på mellan 14 månader och två år. Deras enda brott är att de försökt utöva sina kollektiva rättigheter som arbetstagare.
IUL har byggt upp ett globalt fackligt stöd för den stora grupp arbetare som motsatte sig företagets försök att få dem att avsäga sig sina rättigheter och acceptera ersättning för att de sparkats. Den fasen av den fackliga kampen tog slut när fackföreningen meddelade oss att runt 200 arbetare som gjort motstånd den 7 juni tackade ja till ekonomisk ersättning för att de blivit av med jobben. Som motprestation tvingades de ge upp alla rättsliga anspråk på företaget, vilket innebär att massuppsägningarna inte kan överklagas. Ersättningsbeloppet uppgår till ca 123 USD per arbetare, det vill säga motsvarande sex veckolöner. De fängslade fackföreningsledarna tvingades också avsäga sig rätten att överklaga sina farsartade domar, som kritiserats av Amnesty International och andra människorättsorganisationer för att de kriminaliserar facklig verksamhet. Hunger är ett dödligt vapen i händerna på ett hänsynslöst företag.
Företaget lovprisade den "gemensamma överenskommelsen" och meddelade att ärendet "löstes i enlighet med indonesisk arbetsrätt … och i överensstämmelse med indonesiska regelverk. Vi har förbundit oss att proaktivt engagera våra intressenter i Indonesien och utomlands för att främja en hållbar palmoljeindustri."
Regeringen, som anmälts till FN-organet ILO för upprepade brott mot internationella konventioner rörande fackliga rättigheter berömde överenskommelsen som "bidrar till mer positiva relationer mellan arbetsmarknadsparterna inom palmoljeindustrin."
Här har vi alltså den indonesiska situationen i ett nötskal: tusen arbetare sparkades och vräktes från sina hem, en fackförening krossades och sex fackliga ledare kastades i fängelse – men överensstämmelsen med nationell lag fick man till stånd genom att betala ut 123 USD och avtvinga de sex fångarna en "fredsöverenskommelse" där de avsäger sig sina rättigheter.
IUL-medlemmar i hela världen hörsammade våra upprop genom att skicka protestbrev till företaget och regeringen och generösa ekonomiska bidrag (som nu tillfaller de fängslade fackliga ledarnas familjer). Att vår kampanj började bli kännbar framgår av företagets plötsliga intresse av att träffa en organisation som de tidigare vägrat erkänna och försökt krossa. I ett antal viktiga företag krävde förbund inom livsmedelsförädling att företagsledningarna skulle se över sin upphandling av palmolja och i synnerhet relationerna med Musim Mas. IUL:s insatser lyckades i ett fall få en transnationell detaljist att tillfälligt sluta använda Musim Mas som tillverkare av de egna varumärkesprodukterna. Holländska FNV uppmanade regeringen att strypa det ekonomiska stödet till RSPO, palmoljeindustrins "socialt ansvarstagande intresseorganisation", en PR-front i vars styrelse Musim Mas ingår tillsammans med Världsnaturfonden WWF och Oxfam. Den offentliga granskningen av de sociala förhållandena bakom palmoljeproduktionen fortsätter och blir inte lätt att stoppa.
Kampanjen fungerade och vi kommer inte att glömma de lärdomar vi dragit. För palmoljan är en het sektor som bygger på brutal exploatering. Musim Mas är knappast den enda palmoljeproducent som kör över rättigheter i sin profitjakt. Palmoljans användning som biobränsle betyder att priset nu är knutet till det stigande priset på kolbränslen, vilket uppmuntrar ännu större girighet. Den framhålls som ett alternativ till bananer i Latinamerika och marknadsförs som ett hälsosamt alternativ (vilket är falskt) till transfetter i förädlade livsmedel. Odlingsytan expanderar okontrollerat och utgör en fara för miljön och arbetarna.
IUL:s konflikt med Musim Mas är inte längre en arbetstvist. Problemet har vuxit och gäller nu företaget och laglösheten och brutaliteten i sektorn som helhet. IFC – den del av Världsbanken som sysslar med utveckling av och lån till den privata sektorn – har trappat upp sitt stöd för utvidgad odling. RSPO ger genom sitt privilegierade förhållande till Världsbanken en "hållbar" täckmantel för finansieringen av det slags social förödelse Musim Mas släppte lös över dem som släpar ihop företagets profit.
Fackförbund inom livsmedelsförädling måste fortsätta ifrågasätta varifrån företagen köper sin palmolja och andra råvaror med tveksam bakgrund. Den som kämpar för rättvisa åt palmoljearbetarna måste titta närmare på hur frivilligorganisationer riskerar att agera bulvan åt företag som Musim Mas – om så bara av misstag. Världsnaturfonden (WWF) och Oxfam, som ju sitter med i RSPO-styrelsen, måste se över de egna ståndpunkterna med avseende på palmoljearbetarnas rättigheter. Det holländska facket har rätt: regeringens stöd för RSPO och frivilligorganisationernas palmoljeaktiviteter – som för oss längre från de lösningar som snabbt behövs – är en skandal som måste stoppas. RSPO måste dessutom uppmanas att förklara Syngentas medverkan i rundabordskonferensen. Syngenta tillverkar parakvat, det giftigaste växtbekämpningsmedlet i världen. Parakvat dödar tiotusentals lantarbetare varje år och används generöst på palmoljeplantager. Fackföreningen på Musim Mas försökte förhandla om en säkrare användning av giftiga kemikalier och krossades. Företaget vars produkt dödar palmoljearbetare har nu ansökt om medlemskap i RSPO med full rösträtt.
PR-jippon kan inte göra en industri hållbar som bygger på brott mot mänskliga rättigheter. Det enda som kan göra det är facklig organisering och bindande, juridiskt tvingande instrument som garanterar att rättigheterna respekteras. Brutalitet och rättighetsbrott löper som en röd tråd genom hela palmoljekedjan. Att palmoljearbetarna måste organiseras fackligt är självklart. IUL är fast beslutet att se till att detta sker.