IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Första maj 2006 – nej till sämre anställningstrygghet, anständigt jobb åt alla
Upplagd på IULs hemsida den 28-Apr-2006Skicka denna artikel till en vÅ n.
När miljontals arbetare och ungdomar protesterade på Frankrikes gator i allt större skaror de senaste månaderna var det ingen slump att de väckte medkänsla och engagemang hos arbetstagare världen över. Deras envisa motstånd mot en lagstiftning som gjort det möjligt för arbetsgivare att sparka nyanställda utan formella skäl uppfattades helt korrekt som ett ställningstagande mot den otrygghet som invaderat våra arbetsplatser de gångna tjugo åren.
Arbetstagare i alla länder – på fabriker, kontor, åkrar och serviceyrken, från minsta småföretag till globala jättar – har inte bara fått finna sig i groteskt höga arbetslöshetsnivåer i två decennier av "tillväxt utan jobb". Jobben som ändå finns är dessutom alltmer osäkra, otrygga och tillfälliga. De produktiva investeringarna sjunker som procentandel av den sociala rikedomen medan stigande vinster går till aktieutdelning och arbetstillfällen går upp i rök. Girigt privatkapital och hedgefonder slukar företag bara för att plundra de anställda och kasta dem på arbetsmarknadens soptipp. Jordbruket föder inte längre folket, det föder framtidsmarknader, kapital och hedgefonder.
Åtgärder för nya jobb lyser med sin frånvaro, men påhittigheten är oändlig när det gäller outsourcing, visstidsanställning, sampackning och andra insatser som förstör fasta heltidsjobb. De transnationella företagsjättarna går i spetsen och omdefinierar vad som är "kärnverksamhet" och vad som inte är det, vilket leder till ett omfattande system med underentreprenörer där en växande armé av arbetare producerar, packar, transporterar och marknadsför de ledande företagens produkter utan att längre vara anställda av dem. Outsourcing har blivit så dominerande hos till exempel Nestlé att det som i Indonesien förut kallades outsourcingavdelningen tvingats byta till ett annat namn som bättre speglar den veritabla explosionen av nya arrangemang. Den gemensamma nämnaren för allt detta är otrygghet. Sweatshoppens otrygghet har blivit en del av arbetstagarens vardag.
Företagens aptit på tillfälliganställningar är idag gränslös. Runt 8,5 miljoner arbetstagare i Sydkorea är idag tillfälliganställd – av en total arbetsstyrka på 15 miljoner. Regeringen och arbetsgivarna trycker ständigt på för ny lagstiftning som utvidgar användningen av tillfällig arbetskraft. Men det är inte bara inom tillverkning och tjänster som de otrygga jobben är på frammarsch. Den fasta anställningen är en utrotningshotad art hos världens största arbetsgivare, jordbruket.
Arbetstagare i alla länder fortsätter slåss mot hotet mot anställningstryggheten på olika sätt, men det är en defensiv gerillakrigföring så länge som kampen endast förs på företagsnivå. Strejkerna och demonstrationerna i Frankrike – och den pågående mobiliseringen i Sydkorea – har lyckats stoppa nya lagar som skulle urholkat anställningstryggheten. Det visar att motstånd är möjligt på nationell nivå. Det är viktiga segrar som nu måste utnyttjas politiskt och fackligt för att stoppa den försämrade anställningstrygghetens frammarsch globalt.
Arbete är och förblir källan till all social rikedom men vi befinner oss i en period när genvägen till snabba vinster heter jobbförstöring, inte jobbskapande. Första maj 2006 är ett tillfälle för facket i alla länder att förklara att kampen för anständiga, fasta jobb för alla är arbetarrörelsen högsta prioritet.