IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Fyra år till: därför är solidaritet med arbetarrörelsen i USA viktigare än någonsin
Upplagd på IULs hemsida den 12-Nov-2004Skicka denna artikel till en vÅ n.
Den globala betydelsen av fyra år till med George Bush i Vita huset är uppenbar. Vi kan åtminstone vänta oss en militaristisk amerikansk utrikespolitik, nya angrepp mot internationella människorättsinstrument och en aggressiv användning av WTO och andra bilaterala/regionala handelsavtal för att sänka internationella sociala och miljömässiga standarder.
I USA har "kriget mot terrorn" fungerat som täckmantel för ett krig mot arbetstagarna och deras fackförbund. Det är troligt att också det kriget nu trappas upp. I augusti 2002 ringde försvarsminister Rumsfeld personligen upp ordföranden för västkustens hamnarbetarfack och lät honom veta att eventuella stridsåtgärder som svar på en arbetsgivarlockout skulle betraktas som ett hot mot landets säkerhet. Den nya amerikanska säkerhetslagstiftningen Homeland Security Act inskränkte senare samma år de grundläggande medborgerliga friheterna och utnyttjades dessutom för att frånta över 230 000 statsanställda den kollektiva förhandlingsrätten. I en föredragning nyligen i USA:s högsta domstol hävdade amerikanska handelskammaren och tillverkningsindustrins branschorganisation National Association of Manufacturers att ILO:s konventioner är ett hot mot landets säkerhet eftersom de begränsar USA:s "suveränitet".
Den amerikanska regeringen har alltid vägrat rätta sig efter internationella arbetsrättsliga normer, i synnerhet arbetstagarens rätt att tillhöra ett fackförbund. Uppskattningsvis 20 000 arbetstagare sparkas årligen för att de gått med i facket eller bara uttalat sitt stöd för tanken. Att bekämpa facket är en högteknologisk och mycket lönsam tillväxtbransch. Om försök görs att organisera en arbetsplats fackligt kallar drygt tre fjärdedelar av alla arbetsgivare in experter på "mänskligt kapital". En studie nyligen visade att mer än 90% av arbetsgivarna skulle tvinga anställda som försöker organisera sig fackligt att hålla slutna möten – ofta mellan fyra ögon – med sina chefer. I drygt hälften av fallen svarade arbetsgivarna på bildningen av eventuella fackförbund med att lägga ner eller flytta produktionen.
Amerikanska fackförbund arbetar i en politisk och juridisk miljö som skulle vara påfrestande även för mycket större och rikare organisationer. De senaste fyra åren har den miljön blivit än mer fientlig. Luckor och kryphål i USA:s arbetsrätt gör att det är enkelt för arbetsgivarna att vägra erkänna fackförbund och smita undan kollektivförhandlingar. Det finns inget system med sektorsvisa eller landsomfattande förhandlingar: facket måste organisera varje jordbruk, fabrik, leverantör, hotell och restaurang separat, och sedan har arbetet med att hålla den nyetablerade lokala fackklubben vid liv bara börjat. Till och med när ett fackförbund vunnit lagligt erkännande är det mycket enkelt för arbetsgivare att förhala eventuella kollektivförhandlingar i ett år, och därefter kan de ifrågasätta fackförbundets ställning som de anställdas representant och då måste hela processen börja om från början igen.
Eftersom arbetsgivarna rutinmässigt utsätter de anställda för påtryckningar och manipulationer under den fackliga valprocessen har det blivit relativt vanligt att fackförbund använder s k "Card-check Neutrality Agreements" för att erkännas av arbetsgivaren. Det är en mekanism för att vinna fackligt erkännande, där majoriteten av de anställda undertecknar ett kort där de säger att de vill ansluta sig fackligt. Förfarandet med Card-check kommer därför att behandlas i den av republikanerna dominerade federala arbetsmarknadsmyndigheten National Labor Relations Board, som kan besluta att förfaringssättet är olagligt och strider mot den amerikanska arbetsrätten. Om detta inte sker har den stärkta republikanska majoriteten i kongressen en omfattande antifacklig lagstiftning i rockärmen.
Den amerikanska arbetarrörelsens rekordartade mobilisering av väljarna den 2 november kommer att stärka administrationens föresats att en gång för alla försvaga facket och befästa den amerikanska politikens högervridning. Ny federal lagstiftning som avskaffar obligatorisk övertidsersättning för mer än 6 miljoner amerikanska arbetare är en försmak på den stundande nyordningen.
Om de amerikanska arbetstagarna inte varit så engagerade och kampvilliga skulle de inte ha lyckats bygga vidare på och bevara det de har idag. Men den amerikanska arbetarrörelsen fortsätter tappa mark, särskilt inom den privata sektorn. Att hejda tillbakagången och stärka facket i USA är därför viktigt för facket internationellt om inte den amerikanska arbetsmarknadsmodellen ska bli global norm.
Globaliserade finansmarknader globaliserar aktieägarnas krav på högre vinst. Händelser nyligen inom den europeiska metallindustrin – tidigare en av "den sociala dialogens" bastioner – visar i vilken grad kollektivförhandlingarnas traditionella ramverk redan urholkats i Europa. Enorma reserver av fackligt oorganiserad arbetskraft i Ryssland och de nya EU-länderna i Central- och Östeuropa väntar på att utnyttjas, och Kina har effektivt införlivats i den globala tillverkningskedjan. Allt det här är farliga brofästen för aggressiva angrepp mot fackets positioner i länder där arbetarrörelsen trott sig säker.
Den internationella arbetarrörelsen måste mobilisera all sin politiska kraft för att hindra en vidare utveckling mot globalt barbari, och det är en monumental uppgift eftersom motståndet måste organiseras både nationellt och globalt. Ett viktigt delmål är att tvinga USA-baserade företag till förhandlingsbordet och lägga band på företagsjättarnas aptit med hjälp av kollektivt agerande och förhandlande. Internationellt måste fackförbund ta till stridsåtgärder och organisation för att ge långsiktigt stöd åt amerikanska fackliga försök att få företagen till förhandlingsbordet. Försvagas facket i USA försvagas arbetarna överallt; den trenden måste vändas om vi ska kunna stärka de fackliga rättigheterna internationellt.