IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Nedtystad NAFTA-rapport visar hotet mot det globala jordbruket
Upplagd på IULs hemsida den 10-Nov-2004Skicka denna artikel till en vÅ n.
Samtidigt som USA:s regering går vidare i WTO med sitt klagomål mot EU:s slopade förbud mot GMO-import har den försökt tysta ner en officiell rapport om GMO-smitta från mexikansk majs som sammanställts av nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA:s miljösamarbetskommission CEC (Commission for Environmental Cooperation). Regeringen har ingripit och stoppat publiceringen och arbetar för att skjuta upp den på obestämd tid, men den läckta rapportens slutsatser finns nu att läsa på nätet .
Rapporten som tillkommit som svar på krav från mexikanska miljörörelsen och lokala bonde- och samhällsorganisationer bekräftar vad fristående forskare redan dokumenterat men jordbruks-, livsmedels- och bioteknikindustrin och deras politiska hantlangare konsekvent förnekat. I Mexiko – majsens hemland och förvaltaren av den största artrikedomen i världen – har den inhemska majsen omfattande och oåterkalleligt smittats av amerikanska GMO-varianter trots Mexikos förbud mot kommersiell GMO-odling..
All GMO-säd är frön som bönder kan så. Frömjölet sprids när plantan mognar och de patenterade generna tränger in i de omodifierade varianternas genmaterial. Det är det som har hänt i Mexiko till följd av den billiga, subventionerade genmodifierade import som flödat in över gränsen under NAFTA.
Rapportens slutsats är att Mexiko bara kan skydda sin biologiska mångfald och bondebefolkningen som är dess garant genom att skärpa förbudet mot kommersiell odling av GMO-majs. För att lyckas med detta måste regeringen enligt rapporten minimera importen av genmodifierad majs och insistera på "klar och tydlig innehållsdeklaration av de säckar, containrar och silos" som innehåller GMO-majs. Om inhemska varianter ska skyddas måste all importerad majs enligt rapporten omedelbart malas på platsen för införseln så att GMO-smittan stoppas redan vid källan.
Det är knappast förvånande att industriföreträdarna vill tysta ner rapporten. Underförstått inser de att konflikten om GMO:erna inte handlar om "vetenskap" utan om makt, och framförallt om rätten för en handfull företag som handlar med frön, bekämpningsmedel och säd att diktera villkoren för det globala jordbruket. Det är innebörden i följande påstående i rapportens slutsats: "Det ekonomiska tryck som är förknippat med modernt jordbruk och den rådande ekonomiska asymmetrin i den kommersiella handeln med majs mellan Mexiko och USA kan leda till att bönder och småodlare slutar använda inhemska varianter." Att mexikanska campesinos ska tvingas överge den inhemska majsen är just den strategi som industrijordbrukets jättar försökt genomdriva i NAFTA. Målet är inte bara att vinna den mexikanska majsmarknaden för det USA-baserade industrijordbruket (Kanada är redan höggradigt beroende av GMO:er för majs och sojabönor), utan att göra det mexikanska jordbruket beroende av patenterade importerade utsäden, bekämpningsmedel och andra kemikalier. USA:s regering sätter fingret på den springande punkten i sin kommentar till rapportutkastet: rapportens rekommendation att alla kommersiella majsleveranser omedelbart måste malas skulle nämligen vara "ett allvarligt handelshinder."
Rapporten är särskilt genant eftersom Bush-administrationen inte enbart driver ett klagomål i WTO mot EU:s vacklande GMO-restriktioner. Den förbereder nu ett andra WTO-klagomål som angriper EU-kravet på att GMO-produkter ska innehållsdeklareras. Som ett led i en större offensiv som syftar till att bryta ner eventuella "hinder" för en utvidgad export av baslivsmedel tvingar den på Afrika till bistånd förklädd GMO-majs och banar väg för global odling av GMO-ris – den jackpott företagsjättarna drömmer om.
CEC inrättades enligt NAFTA:s miljörelaterade "sidoavtal" för att sälja in handelsavtalet till en fientlig allmänhet som oroade sig för "frihandelns" konsekvenser för folkhälsan och miljön. Liksom det arbetsrättsliga "sidoavtal" som klistrades på vid samma tid av samma skäl är det ett tandlöst bihang till företagsjättarnas expansionsverktyg. Men rapportutkastets slutsatser och rekommendationer avseende mexikansk majs kan fungera som minimiriktlinjer för att stoppa vidare GMO-smitta i och utanför Nordamerika.
Man kan också dra ett antal ytterligare slutsatser. För det första har de afrikanska länder helt rätt, som Bush-administrationen hånat och hotat för att de insisterat på att mala importerad USA-majs. AGOA-avtalet (African Growth and Opportunity Act) från 2000 – där större marknadstillträde byts mot politiska eftergifter – har varit ett verktyg för att tvinga regeringar att sluta försöka försvara livsmedelstrygghet, biologisk mångfald och folkhälsa. När afrikanska regeringar säger nej till import av omald USA-majs handlar de helt enkelt utifrån försiktighetsprincipen. De är värda mer omfattande stöd för sin vägran att låta sig svältas till underkastelse.
För det andra visar CEC-rapporten – som om ytterligare bevis behövdes – att "isolering" och "separering" av genmodifierade och ej genmodifierade grödor är tom propaganda från företagsjättarna. Om den kommersiella odlingen av GMO:er får fotfäste är smittan oundviklig och oåterkallelig.
För det tredje handlar GMO:er i grunden om rättigheter, makt och kontroll. Biodiversitet och småbönder är de enda offren för den globala handelns avreglering. Flertalet genmodifierade fröer har utformats för att motstå höga doser giftiga bekämpningsmedel. Deras kommersialisering leder till mer, inte mindre kemikalieanvändning, och lant- och plantagearbetare är värst utsatta. GMO:er är den patentskyddade vägen till minskad social och miljömässig hållbarhet i det globala jordbruket. Obligatorisk innehållsdeklaration för GMO-produkter och förbud mot kommersiell odling är grundläggande sociala och biologiska försvarsvapen i kampen mot en svårhejdad och framträngande teknologi och de måste användas mot de handels- och investeringsregler som stärker GMO-jordbruket.
Slutligen är EU för tillfället indraget i en tvist i WTO om den vidare spridningen av GMO:er, men unionen deltar endast motvilligt i striden (GMO:erna och WTO: till försvar för ett förbud som slopas). I WTO försöker EU slåss mot de handelssanktioner som skulle bli följden av ett positivt utslag för USA, Kanada och Argentina i deras klagomål mot det tidigare förbudet. Men på hemmaplan viker sig EU-kommissionen för bioteknikindustrins påtryckningar. I den senaste i en rad frivilliga reträtter har nu kommissionen godkänt försäljning i hela EU av Monsantos glyfosatresistenta majs NK603 i livsmedel och djurfoder. Den slutgiltiga kapitulationen inför företagsjättarna blir föremål för en omröstning på ett tillsynskommittémöte som planeras hållas 29 november, då EU:s EU medlemsländer kommer att uppmanas att överge försiktighetsprincipen och avskaffa sina nationella förbud mot GMO:er. I samband med CEC-rapporten är det lämpligt att påminna om att förbuden infördes i Österrike, Tyskland och Luxemburg som svar på en konkret oro över genmodifierade majsvarianter från Bayer, Monsanto och Syngenta (andra nationella förbud gällde raps, där det också finns mängder av bevis för GMO-smitta). Europeiska fackförbund bör använda den nedtystade NAFTA-rapporten för att påminna sina regeringar – och EU-kommissionärerna – om varför förbuden överhuvudtaget infördes och driva kampanjer för att försvara och utvidga dem.
Det finns idag ett internationellt människorättsligt instrument som ger länder rätten och möjligheten att säga nej till GMO-import: Cartagena-protokollet om biosäkerhet till FN-konventionen om biologisk mångfald (i Mot ett rättighetsbaserad multilateralt globalt livsmedelssystem förklaras biosäkerhetsprotokollet och hur facket kan använda det). Om biosäkerhetsprotokollet gällt och effektivt tillämpats när NAFTA påbörjade sitt destruktiva arbete hade miljontals mexikanska småbönder inte tvingats in i städernas massarbetslöshet och GM-smittan hade stoppats vid gränsen.
Människorätten ger inte bara länder rätt att försvara sig mot GMO:er. Den kräver att de gör så. Facket måste trycka på för fler ratificeringar och en bättre tillämpning av biosäkerhetsprotokollets bestämmelser, samt börja använda det här viktiga verktyget i praktiken.