IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
GMO- industrins attack på den biologiska mångfalden
Upplagd på IULs hemsida den 18-Mar-2004Skicka denna artikel till en vÅ n.
En ny studie gjord av Union of Concerned Scientists (USC) visar att det har tagit mindre än tio år av kommersiell odling för att producera en ”massiv” GMO-besmittning av traditionella grödor i USA. De mest försiktiga tolkningarna av resultaten – baserade på två stickprov av sex traditionella varianter vardera av majs, sojabönor och raps – visade på genetiskt manipulerat material i minst 50 % av majsen, 50 % av sojabönorna och 83 % av rapsen.
Rapporten slår även fast att ”det finns ingen anledning att tro att de transgener som upptäckts i denna studie är de enda som flyttar över till det traditionella utsädes- lagret… gener som härstammar från mindre populära transgeniska variteteter, liksom de hundratals modifierade sorter som har fälttestats i USA, skulle kunna smitta utsädeslagren för livsmedels- och fodergrödor”.
Följderna för miljön och livsmedelssäkerheten samt för lant- och livsmedelsarbetare är enorma. Utsäde är liv. Även om orsakerna till svält är många, är inte otillräckliga genetiska resurser en av dem. Tvärtom så kräver kampen mot hungern ett samlat försvar av den biologiska mångfalden och det minskande antalet sorter av vilda och odlade plantor och deras utsäde som är mänsklighetens gemensamma arv. Att skydda utsädeslagren från GMO-nedsmittning är en livsviktig nödvändighet om källorna för näringsämnen – och utvecklingen av socialt och ekologiskt hållbara odlingar – för nuvarande och framtida generationer ska kunna bevaras. Ett misslyckande med detta kommer att påskynda utvecklingen mot en ohållbar monokultur och ett universellt beroende av de transnationella bioteknikföretagen, deras växtgifter/bekämpningsmedel och deras patent på livets byggstenar.
Den amerikanska rapporten kommer vid en tidpunkt när Monsanto och andra transnationella "livsvetenskaps"-företag (genom den amerikanska regeringen) protesterar mot bestämmelserna om märkning av GMO inom WTO, tvingar utvecklingsländer att acceptera GMO-utsäde och import (ofta kamouflerat som livsmedelshjälp) och använder sina ekonomiska resurser till att decimera eller ta över forskningsinstitut för jordbruksfrågor. Sporrade av TRIPS-avtalet, en av hörnpelarna av WTO, skrivs nu de internationella patentlagarna om för att anpassas till bolagsintressen för att tillåta patentering av livsformer. EU:s jordbrukskommissionär Fischler arbetar med att montera ned de sista resterna av vad som i praktiken var EU:s moratorium för godkännande av GMO: omkring två dussin GMO-grödor står på väntelistan för EU:s godkännande och de följs av ännu fler. Trots att en serie av omfattande fältstudier klart har dokumenterat vilket hot GMO innebär för plantor och djurliv, förbereder den brittiska regeringen ett godkännande av odling av GM-majs. Företagen stramar åt sitt grepp över livsmedelskedjan och det internationella system som upprätthåller deras dominans. Biosfären, jordbrukarna och arbetstagarna är förlorarna.
En språkrör för US Biotechnology Industry Association deklarerade att hon "med kunskap om hur pollen sprider sig och hur handelsgrödor kan blanda sig på olika platser, inte var överraskad av denna rapport,”. Tvärtemot dem som förespråkar ”åtskillnad av ” åkergrödor och deras utsäde för att skydda mot GM-nedsmittning, vet hon vad hon talar om. Låt oss hoppas att andra uppfattar meddelandet och reagerar därefter.
USC:s studie, och den omfattande mängd av offentligt tillgänglig vetenskaplig information som tagits fram oberoende av GMO-industrin, visar hur omöjligt det är att försvara utsäde från GMO-nedsmittning genom att isolera fält sådda med GMO-utsäde eller att upprätthålla strikt separering av GMO och icke-GMO utsäde. ”Samexistens” mellan GMO och icke-GMO utsäde och grödor är omöjligt, i första hand på grund av det sätt växter förökar sig, och i andra hand på grund av det sätt utsäde lagras, transporteras och marknadsförs.
En effektiv tillämpning av principen ”förorenare betalar” är lika vilseledande, då den ignorerar den maktbalans under vilken GMO-nedsmittning äger rum.
Företag som Monsanto har inte, strikt talat, patenterat sina växtgifts- och bekämpningsmedelsresistenta plantor. De har patenterat en manipulerad DNA, vilket innebär att genetisk överföring (till exempel genom pollinering) gör att genetiskt koloniserade växter kan betraktas som patentbrott. ”Genstaplande” – ackumulering av GMO-framkallade egenskaper genom korsbefruktning för att ta fram nya plantor, i vissa fall plantor med motståndskraft mot växtgifter/bekämpningsmedel – förekommer redan i stor skala.
I Mexiko – majsens vagga – har transgenisk nedsmittning av inhemska sorter redan hittats i 33 samhällen i nio stater trots det faktum att den mexikanska staten har ett moratorium på plantering av GM-majs. upp till fyra GM-egenskaper hittades i en enskild planta bland de nedsmittade mexikanska proverna, inklusive det genetiskt framtagna insektsgiftet som införts i GM StarLink-majs. StarLink underkändes som människoföda av de amerikanska myndigheterna och stora lager av livsmedelsprodukter som innehöll spår av StarLink återkallades från livsmedelsbutiker för flera år sedan. Den troliga källan till nedsmittningen är import av GMO-majs från USA, som under NAFTA har flödat över gränsen till priser under produktionspriset med förödande konsekvenser för lantarbetare och deras samhällen.
GMO-raps har tagit över prärien i USA och Kanade och kan hittas växande vilt vid praktiskt taget varje vägren där grödan odlas. Monsanto, som använder sin egen utsädespolis för att samla ”bevis” för otillåtet användande av utsäden, har hotat hundratals jordbrukare med stämningar om de vägrar betala för privilegiet att stå som värd för inkräktarna. Monsanto stämmer just nu den kanadensiske lantbrukaren Percy Schmeiser på en miljon USD, för att genetiskt material som Monsanto har patenterat, har hittats på hans gård, trots det faktum att han aldrig odlat företagets Roundup-resistenta GMO-sort. Hans fall ligger just nu hos den kanadensiska högsta domstolen.
Det är den som förorenats inte den som förorenar som betalar under detta system. Rädsla och hot används för att utsäde inte längre sparas utan köps från företagen.
Kommersialiserad GMO-teknologi kan inte lägre betraktas som ett potentiellt eller teoretiskt hot: företagens kontroll genom GMO-nedsmittning sker redan i stor skala. Bevis på förekomsten av GMO-smitta förvånar inte branschen, av den enkla anledningen att man har följt en medveten strategi att släppa ut GMO i miljön i största möjliga omfattning. Med vetskap om att överföringen av patenterat genetiskt material inte kan begränsas effektivt, inväntar företagen helt enkelt den tidpunkt när "tolerans"nivåerna kan förklaras meningslösa, eftersom de snabbt har överskridits.
Varken konsumentmotstånd eller selektivt tillståndsgivande för GMO-odling är tillräckligt för att förebygga fortsatt GMO-nedsmittning. Nolltolerans är det enda försvaret mot en teknologi som till sin natur är inkräktande och som på mindre än tio år är på god väg att förstöra de utsäden som odlare har utvecklat under tusentals år.