IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
I den globala slavfabriken: Wal-Mart och strejken på Kaliforniens varuhus
Upplagd på IULs hemsida den 06-Feb-2004Skicka denna artikel till en vÅ n.
Den 25 mars 1911 rasade en brand på de övre våningsplanen i Triangle Shirtwaist Companys fabrik i New York City, en klädtillverkare med runt 500 anställda, de flesta invandrare och kvinnor. Elden spred sig snabbt och 146 arbetare omkom. Arbetare som flydde undan lågorna möttes av låsta dörrar och nödutgångar. Flera av offren dog efter att ha hoppat från nionde våningen.
Ägarna låste rutinmässigt utgångarna under förevändning att de ville förebygga stölder. Arbetarna visste att fabriksdörrarna låstes för att hålla fackliga organisatörer på behörigt avstånd.
I kölvattnet till branden på Triangle-fabriken gjorde TK-facken stora organisatoriska landvinningar och lyckades åstadkomma en lagstiftning om säkerhetsnormer. Idag har den snabba framväxten av icke-facklig textilproduktion kraftigt urholkat de historiska landvinningarna och satt jobben och arbetsmiljön i farozonen för massor med textilarbetare.
Den 18 januari i år – nästan ett sekel efter eldsvådan på Triangle – rapporterade New York Times att Wal-Mart Stores Incorporated har som policy att rutinmässigt låsa in nattskiftet på många av kedjans butiker. En före detta Wal-Martsanställd berättade att de anställda i hans butik i Colorado låstes in varje natt – och på helgerna var det ingen som hade nyckel.
En talesman för Wal-Mart hävdade för New York Times att inlåsningarnas syfte var att skydda de anställda. Enligt en konsult inom detaljhandelsbranschen ”är det mer 1800-tal än 1900-tal att låsa in de anställda.”
Välkommen till 2000-talet.
Wal-Mart är inte bara USA:s största detaljhandelskedja, med ett växande antal butiker utomlands. Det är idag dessutom världens största arbetsgivare, med drygt 1,3 miljoner anställda på lönelistan. Global upphandling har gjort Wal-Mart till världens största köpare av varor tillverkade i Kina, där fackliga trakasserier hör till regeringspolitiken. Invandrad arbetskraft från landsbygden blir rutinmässigt inlåst på arbetsplatser och i sovsalar. Kinesiska arbetstagare får ofta betala med sina liv för avsaknaden av facklig representation och en fungerande arbetsmiljöorganisation.
Den globala slavfabriken är tillbaks på ruta ett. Bakom allt vackert tal om ”informationsåldern”, ”internetekonomin” och ”den globala kapplöpningen” finns en kärv verklighet av brutal exploatering där miljontals arbetstagare världen över arbetar under villkor som liknar dem som gällde för arbetarna på Triangle-fabriken. 2004 kämpar arbetstagarna fortfarande för att rätten till en säker arbetsmiljö ska erkännas som en mänsklig rättighet.
Liksom Kinas regering ägnar Wal-Mart stora resurser åt att slåss mot fackföreningar. Nattpersonalen får inte nycklar så det räcker, men personalkonsulter och företagsjurister som motarbetar de anställdas försök att organisera sig fackligt är det ingen brist på. Wall-Marts aggressiva besparingsprogram, fackföreningsfientliga fanatism och hänsynslösa globala upphandlingar blir alltmer tongivande, både inom detaljhandelsbranschen och tillverkningsindustrin. Och hela tiden ökar trycket.
Fackföreningen UFCW (North American United Food and Commercial Workers' Union) har envist försökt organisera de Wal-Martsanställda. Företaget har slagit tillbaks med alla tillgängliga koncernresurser och med stöd av USA:s fackföreningsfientliga lagar. Idag kämpar UFCW på två fronter: dels för att organisera i Wal-marts butiker, dels mot en vidare Wal-Mart-effekt.
70.000 UFCW-medlemmar har lockoutats från eller strejkar på de stora kaliforniska varuhuskedjorna sedan oktober ifjol. Arbetsgivarna kräver att en dubbel löneskala införs med avsevärt försämrad sjukförsäkring för den befintliga personalen och radikalt försämrade förmåner för de nyanställda. Om företagen får sin vilja igenom innebär det slutet för de arbetsgivarfinansierade lönetilläggen och förmånerna till fackanslutna detaljhandelsanställda – i ett land som saknar allmän sjukförsäkring. Naturligtvis påverkas även arbetstagare inom andra sektorer när de här tankegångarna sprider sig som ringar på vattnet.
Fackföreningen är flexibel i förhandlingarna. Men vid sjukförsäkringsfrågan har den dragit gränsen. De anställda har fått ett starkt offentligt stöd från de många amerikaner som vet hur det är att leva utan sjukförsäkring. Deras kamp ses på många håll som en rättvis kamp för alla arbetstagares framtid och principen om en sjuk- och hälsovård som alla har råd med.
Arbetsgivarna hävdar att de utsätts för påtryckningar från det fackligt oorganiserade Wal-Mart där de anställda (”medarbetare” på företagets språk) har för låga löner för att ha råd att ansluta sig till företagets ”frivilliga” sjukförsäkring. Även om butikerna drabbas negativt av konflikten spjärnar de emot. Det är ett utnötningskrig.
Faktum är att Safeway och de andra butikskedjor som dragits in i konflikten är väldigt lönsamma – och på senare år rentav har höjt de redan höga bonusarna till sina direktörer. Men Wal-Marts ständiga frammarsch och Wal-Martiseringen av leverantörskedjor utgör ett direkt hot mot grundläggande fackliga rättigheter och arbetsnormer i hela världen. Detta måste tacklas, och det finns bara ett effektivt motgift: facklig organisering i hela kedjan, från ax till limpa och från tillverkningsindustri till detaljhandel.
Just nu håller UFCW stånd mot företagsbarbariet. De är värda allt stöd de kan få från all världens arbetstagare.
Senaste nytt om varuhusstrejken i södra Kalifornien finns på UFCW:s hemsida, www.ufcw.org
Det är också möjligt att skicka solidaritetsbrev till fackföreningen från hemsidan.