1998 omintetgjordes försöken att lotsa ett multilateralt avtal om investeringar (MAI) genom OECD när texten till det dittills hemliga dokumentet offentliggjordes på Internet. Ställda inför ett offentligt bakslag för dessa svepande privilegier för globala investerares rättigheter drog flera viktiga stater tillbaka sitt stöd för projektet. Företagens hunger är däremot gränslös, och MAI har nu dykt upp igen i de föreslagna investeringsbestämmelserna för det amerikanska frihandelsområdet, FTAA.

Innan tårgasen hunnit lägga sig i Quebec City – där det amerikanska toppmötet Summit of the Americas i april bestämde att man skulle röra sig i riktning mot en ”frihandelszon” för världsdelen till 2005 – läckte en frivilligorganisation ut innehållet i rapporten från det företagsdominerade och i strängaste hemlighet verksamma organet Negotiating Group on Investment. Riktlinjerna följer de investeringsgarantier som anges i det ökända kapitel 11 i det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA, inspirationskällan till MAI.

NAFTAs kapitel 11 – ursprunget till alla investeringsprivilegier – ger i koncentrerad form uttryck åt det globala kapitalets strävan att frigöra sig från alla restriktioner beträffande villkoren för investeringar utöver nationsgränserna. Kapitel 11 anger en rad ”rättigheter” och skyddsåtgärder för investerare som når sin kulmen i företags rätt att direkt ifrågasätta ett undertecknarlands lagar, regler och praxis om de inkräktar på investerarens möjlighet att maximera sin vinst. Enligt kapitel 11 är det olagligt att införa investeringsvillkor beträffande lokala komponenter, tekniköverföring eller hemtagning av vinst. Rättsprocesser mellan investerare och stat kan inledas av företag som kräver kompensation för potentiella framtida intäktsbortfall (i sådana fall bedöms företaget vara offer för en handling ”likvärdig med expropriering”). Tvisterna avgörs i slutna domstolsförhandlingar som leds av ”skiljedomsexperter”. Det behöver knappast påpekas att fördraget inte innehåller någon motsvarande rättighet för stater att vidta åtgärder mot företag för aktuella eller framtida sociala, ekonomiska eller miljömässiga skador.
Den vidare innebörden av kapitel 11 demonstrerades i klartext när en NAFTA-domstol i fjol ålade mexikanska staten att betala 16,7 miljoner USD till det amerikanska avfallshanteringsföretaget Metalclad. Företaget hävdade att San Luis Potosis delstatsregerings vägran att godkänna återöppnandet av en av företagets soptippar var en handling ”likvärdig med expropriering”. Tippen hade stängts när en lokal medborgargrupp la fram bevis för att anläggningen utgjorde ett hot mot den lokala vattenförsörjningen.

I liknande processer har stater frivilligt kapitulerat innan fallen ens gått till domstol. Amerikanska Ethyl Corporation tvingade kanadensiska staten att upphäva sitt förbud mot nervgiftet MMT, en bensintillsats som företaget tillverkar. I den största kapitel 11-processen hittills stämmer det kanadensiska företaget Methanex amerikanska staten på 970 miljoner USD med anledning av delstaten Kaliforniens regler om utfasning av en giftig bränsletillsats som tillverkas av Methanex.

Enligt NAFTAs investeringsbestämmelser gäller investerarnas ”rättigheter” på samma sätt för den (tidigare) offentliga sektorn. United Parcel Service stämmer kanadensiska staten på 160 miljoner USD för att den favoriserat den egna offentliga posten. I enlighet med FTAA är det inte otänkbart att ett ”utbildningsföretag” en dag skulle kunna processa mot stater som ”favoriserar” skolor i det allmännas regi.

FTAA – som inbegriper samtliga länder i Karibien, Central- och Sydamerika, utom Kuba – skulle sprida NAFTAs skadegörelse till en hel världsdel med 800 miljoner invånare. Avtalet binder undertecknarländerna till en investeringsregim som saknar motstycke vad gäller storlek och omfattning. Förslagen som gäller tjänster gör rent hus med eventuella hinder för en utförsäljning av den offentliga sektorn. De föreslagna reglerna för immateriella rättigheter skulle förstärka företagens patentmonopol och uppmuntra till patent på livsformer.
FTAA leder till större fattigdom, större arbetslöshet, större miljöförstöring, fler genetiskt modifierade organismer och en påskyndad ödeläggelse av den offentliga servicen. FTAA stärker företagens makt på demokratins bekostnad. Och genom att frånta stater deras förmåga att agera med lagar och regler för det allmänna bästa kommer FTAA radikalt att begränsa vårt handlingsutrymme när det gäller att försvara vår levnadsstandard, våra arbetsförhållanden, vår miljö och våra rättigheter som arbetstagare och medborgare.