IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
Nestlé: Globala vinster men inga globala arbetstagarrättigheter
Upplagd på IULs hemsida den 16-Jun-2003Skicka denna artikel till en vÅ n.
Den 28 april stängde Nestlés pulverkaffefabrik i Ilopango, El Salvador grindarna för gott. I ett meddelande uppmanades arbetstagarna att hämta sina vederlag på arbetsmarknadsministeriet. Produktionen flyttades från landet för att uppfylla kraven på global omstrukturering.
I ärlighetens namn var Nestlés åtgärder inte oväntade. Tre veckor tidigare, den 8 april, hade de anställda informerats om att fabriken skulle stängas. Detta generösa varsel är en klar förbättring jämfört med till exempel den ökända stängningen av Três Coraçõesfabriken i Brasilien, där de anställda fick veta på fredagen att fabriken skulle stängas följande måndag. Och Nestlé har varit generöst nog att erbjuda två månadslöner utöver den lagstadgade kompensationen. Detta är dock en ringa tröst för de anställda som slängs ut från sina jobb. Deras fackförening, den till IUL anslutna SETNESSA, har inte utan skäl påpekat att majoriteten av arbetstagarna är för unga för att pensioneras men för gamla för att hitta nya anställningar. De kräver att Nestlé ska betala ut löner och förmåner fram till dess kollektivavtalet löper ut senare i år. Förbundets krav är utan tvekan värt att diskutera och skulle inte sätta företaget i någon större ekonomisk knipa med tanke på det antal arbetstagare det rör sig om och lönenivåerna i El Salvador. Förhandlingar är dock något företaget föredrar att undvika om det inte är absolut tvunget därtill. Nestlés företagsledning vägrade träffa förbundet och beordrade dem att lämna fabriksområdet. Därefter stängdes fabriksgrindarna.
Nestlés koncernledning i Vevey, Schweiz, förbehåller sig rätten att fatta avgörande beslut som påverkar de anställdas liv i dess fabriker världen över, men vägrar att ta sitt ansvar för de globala arbetsgivar / arbetstagarrelationerna. Vinsten kommer I första hand. Där nationell lagstiftning och praxis tillåter företag att stänga från en dag till en annan, är fabriker till salu från en dag till en annan. Där svag lagstiftning gör fackföreningskrossning möjlig, där har Nestlé ingenting emot att krossa facket. När lagstiftningen i EU säger att företaget ska tillhandahålla ”information och konsultation” genom ett europeiskt koncernråd, där informeras och konsulteras de anställda även om förstörelsen av sina egna jobb (och tusentals jobb har förlorats i Europa och fler är på gång). Men konsultation, i avsaknad av förhandling, förblir ett tomt utövande.
Nestlé har faktiskt rätt när de säger att deras personalpolitik är i enlighet med nationell lagstiftning. Men nationell lagstiftning är alltför ofta otillräcklig i en tid av globala sammanslagningar, företagsförvärv, produktion och distribution. Ett arrogant företag är arrogant företag även när det följer lagen.
Som ett globalt företag, står det Nestlé fritt att investera och desinvestera, att rationalisera och flytta produktion för att uppnå "måttstockar" och bemöta krav från aktieägare, och att vägra förhandla med fackföreningar på någon och alla nivåer där det inte är tvingade till det. Fackföreningar är dömda till en rad lokala stridigheter med lokala företagsledningar då de ställs inför resultatet av global omstrukturering. Kampen sker oundvikligen i en högst ojämlik terräng.
För anställda runt om i världen är globala måttstockar ett globalt svedjebruk, som lämnar efter sig förstörda liv och brutna samhällen. För att effektivt motstå detta och gå framåt, behöver vi ett internationellt erkännande av våra kollektiva rättigheter och representation. Vi behöver "måttstockar" för våra landvinningar så att vi kan etablera en miniminivå som vi kan bygga på och konsolidera. Fackförbund behöver ett internationellt förhandlingsbord, baserat på globala rättigheter och globala normer. I Nestlés fall betyder det etablerandet av ett ramavtal för erkännande och förhandling med IUL, som representerar den absoluta majoriteten av företagets fackligt anslutna arbetstagare.