IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över
SARS: Död och demokrati i Kina
Upplagd på IULs hemsida den 13-May-2003Skicka denna artikel till en vÅ n.
Förekomsten av dödsfall på grund av SARS viruset bleknar nästan bredvid de miljoner som årligen dör av tuberkulos, malaria eller HIV/AIDS. Men det är en dålig tröst till de hundratals offer, eller till de hundratusentals anställda i turismsektorn som är arbetslösa eller som har minskad arbetstid på grund av detta senaste slag mot den globala turismindustrin.
Samtidigt som vi kämpar med att förhandla fram lösningar på krisen i en industri där förhandlingar är undantag och inte regel, bör vi också dra en bredare erfarenhet från krisen.
SARS uppträde först i Kina i november, med det var först i april de kinesiska myndigheterna berättade sanningen om epidemin och påbörjade de nödvändiga åtgärderna för att skydda befolkningens hälsa och begränsa spridningen av viruset. Då hade redan SARS spridits till ett dussintals länder och den internationella paniken var ett faktum.
Med ett beroende av hemlighetsmakeri, censur och manipulering, var Kinas nya/gamla härskare ivriga att begränsa nyhetsspridningen om den medicinska krisen för att undvika att landets rennomé skulle ta skada och att, verkar det som, man skulle kunna genomföra Canton Export Fair ostört, utan att skrämma bort besökare eller investerare. Resultatet var dödligt. Det verkliga antalet fall i Kina kommer kanske aldrig att bli känt, med tiotusentals kineser hålls för närvarande i karantän, och det siffran stiger för var dag. Censur, det oumbärliga verktyget för alla enpartistater, har återigen visat sig dödligt som det alltid gör.
SARS krisen bör därför ses i ett vidare perspektiv. Över 1 300 arbetstagare har dött redan i år i kinesiska gruvor, mer än fyra gånger fler än antalet registrerade SARS offer. De flesta av dessa dödsfall hade inte behövt inträffa om grundläggande arbetsmiljöåtgärder hade vidtagits, och om det funnits arbetsmiljökommittéer med valda fackliga representanter som kunnat övervaka arbetsmiljöarbetet.
Den 5 april, innan SARS krisens omfattning var offentliggjord i Kina, uppstod en brand vid Qingdao Zhengda livsmedelsfabrik nära Qingdao City i Shandongprovinsen, i branden dödades 21 anställda. Enligt vittnesmål från de överlevande, fick de anställda som försökte fly från den brinnande fabriken order av arbetsledningen att stanna på sina poster tills råvarorna hade satts i säkerhet. Endast de som ignorerade ordern kunde räddas. Detta var inte den första branden vid fabriken. Anställda som flytt vid tidigare eldsvådor har enligt uppgift fått avdrag på lönen samt bötfällts.
Fabriken som sysselsätter tusental har naturligtvis ingen fackförening, och det finns inga tecken på att förhållandena skulle ha varit bättre om den officiella All-China Federation of Trade Unions (ACFTU) funnits representerad på arbetsplatsen för att ta in medlemsavgifter. ACFTU funktionärer som intervjuats av China Labour Bulletin efter den dödliga eldsvådan visade inga tecken av att känna till anläggningen, fabriken som har omkring 4 000 anställda är ett av flaggskeppen i en företagsgrupp som i sin tur tillhör det thailändska transnationella företaget Chia Tai Group.
Chia Tai Group är å andra sidan välbekant för den kinesiska politiska eliten. Företaget driver fabriker och butiker runt om i landet, och åtnjuter privilegierat tillträde till de högsta nivåerna i det politiska ledarskapet. 1990 mötte företagets vd med Deng Xiaoping, vars uttalanden under intervjun rörande ”riktigheten och nödvändigheten” att använda militär för att förtrycka demokratirörelsen 1989 kan läsas i den tredje volymen av Dengs samlade verk.
På samma sätt som kinesiska ämbetsmän tvingades skydda branschmässan före folkhälsan, tvingas arbetsmiljöinspektörer tillhandahålla skönmålade rapporter för att skydda lokala myndigheter och utländska investerare. Resultatet är i båda fall dödliga.
Kinesiska arbetstagare som kämpar för oberoende fackföreningar kommer inte att se det lustiga i det ironiska faktum att utländska fackliga representanter nu ställer in sina besök för att träffa ACFTUs representanter som resultat av rädslan för SARS. Eller att samma regeringar som inte kunde se några brott mot mänskliga rättigheter i Kina under årets möte i FNs kommission för mänskliga rättigheter nu angriper Kinas hälsoministerium för bristen på öppenhet.
Diktaturer dödar, inte bara genom att sätta statliga byråkrater över och utom räckhåll för demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet, men även genom att förneka arbetstagare de nödvändiga organisationer som behövs för att försvara deras rättigheter och deras liv, på arbetsplatserna. En stark och levande facklig rörelse är en nödvändig garant för demokrati, och det är detta vi måste kämpa för, i Kina såväl som överallt annars.