L�rdomar och hummer i Canc�n

Posted to the IUF website 30-Oct-2003

Share this article.



Det finns en historia fr�n den franska revolutionens f�rsta dagar i oktober 1789. Den franska kungen Ludvig XVI och hans drottning Marie-Antoinette bel�grades i kungliga slottet i Versailles av demonstranter fr�n Paris som protesterade mot att br�dpriset g�tt upp. Drottningen ska ha fr�gat sin make vad folket ville. N�r hon fick veta att de var hungriga och inte hade n�got br�d svarade hon:
� Men om de inte har br�d kan de v�l �ta kakor!

Vi kommer aldrig att f� veta om historien verkligen �r sann. Kungaparet halsh�ggs i alla fall ett par �r senare n�r republiken utropades. Det var slutet f�r dynastin Capet, men �verhetens cynismer lever vidare. T�nk till exempel p� EU:s handelskommission�r Pascal Lamys kommentar p� WTO-m�tet i Canc�n.

Medan tusentals b�nder och sm�brukare fr�n Mexiko och hela v�rlden samlades i Canc�n i protest mot att deras inkomstm�jligheter f�rst�rs talade Lamy vid en bankett vid m�tets �ppnande. International Herald Tribune rapporterade att �p� menyn fanns bland annat mexikansk hummer som f�ngats enligt strikta milj�krav och sk�ljdes ner med lika milj�v�nligt mexikanskt hibiskusvatten.� Lamy ber�mde maten och sa:
� Den h�r m�ltiden bevisar att det inte finns n�gon mots�ttning mellan god smak, bra milj�v�rd och tillv�xt f�r utvecklingsl�nderna.
Med andra ord kan de v�l �ta hummer!

Mexikos folk �ter inte hummer till middag. Inte heller kan man p�st� att hummer � kravm�rkt eller inte � har blivit en tillv�xtindustri. Samtidigt som handelsf�rhandlarna skryter med f�rdelarna med en liberalisering av handeln med jordbruksprodukter och livsmedel g�r mexikanska arbetstagare och b�nder hungriga. I satsningen p� en fullst�ndig liberalisering av lantbruket till 2008 har den mexikanska landsbygden redan f�rlorat runt 2 miljoner arbetstillf�llen. Subventionerat majs fr�n USA som dumpats p� marknaden 30-35% under produktionskostnaden har �delagt den lokala produktionen. Tillsammans med NAFTA har detta pressat ner priset med 75%. Byar och hela regioner har avfolkats n�r utblottade b�nder tvingats norrut f�r att s�ka jobb i USA. I majsens hemland bekr�ftade en statlig utredning nyligen att inhemska majsvarianter kontaminerats i stor skala av GMO-import fr�n USA, trots Mexikos f�rbud mot plantering av genmanipulerade varianter. NAFTA h�ller inte bara p� att sl� ut majsodlingen i Mexiko utan har ocks� g�tt till genetiskt angrepp mot v�rldens viktigaste genbank f�r majs.

Den f�rv�rrade fattigdomen p� landsbygden har lett till att levnadsstandarden sjunkit som helhet �ven bland till exempel arbetare i st�derna. En socialt och milj�m�ssigt h�llbar tillv�xt � en som skulle kunna lyfta Mexikos folk ur fattigdomen och sk�nka hopp �t framtida generationer � forts�tter att vara en avl�gsen dr�m.

�Frihandelns� angrepp mot det mexikanska lantbruket � d�r Mexiko avskaffade de flesta former av inhemskt jordbruksst�d samtidigt som en WTO-kompatibel flodv�g av subventionerade exportprodukter sk�ljde in �ver gr�nsen mot USA � ger en �sk�dlig bild av den oj�mlikhet WTO vill bef�sta i den globala handelsregimen. NAFTA var snabbare och mer l�ngtg�ende, men de globala handelsf�rhandlingarna har sedan 1995 i huvudsak handlat om att sk�rpa WTO:s regelverk i linje med NAFTA. Den globala lantbrukskrisen � som drivs p� av jordbrukets f�rvandling till storf�retag och backas upp av handelssanktioner � har orsakat sv�lt, mis�r och st�rre oj�mlikhet, b�de mellan och inom l�nder. D�r transnationella varuhandlare och livsmedelsf�r�dlare v�lkomnar sjunkande priser och nya marknadsm�jligheter upplevs krisen som ett hot mot hela deras existens av IUL:s medlemmar och miljontals fattiga b�nder och andra som �r beroende av lantbruket.

WTO:s historia �r en historia av svek och l�ftesbrott. I Marrakesh�verenskommelsen 1995, ur vilken WTO f�ddes, f�rkunnades organisationens engagemang f�r en h�llbar utveckling (Doha innebar inget nytt i det avseendet). Fattiga l�nder fick veta att deras oro f�r lantbruket skulle behandlas i kommande f�rhandlingsrundor. Det spektakul�ra sammanbrottet i Seattle f�ljdes av l�ften om mer demokrati och insyn i WTO:s strukturer och f�rehavanden. �Utvecklingsrundan� i Doha konstaterade att folkh�lsan var viktigare �n WTO:s TRIPS-avtal och verkade lova medicin till rimligt pris �t de miljontals m�nniskor i utvecklingsl�nder som har hiv/aids. Framtida rundor skulle introducera en gradvis utfasning av exportsubventionerna f�r jordbruksprodukter och slutligen avskaffa dem helt. Ett s�rbehandlingssystem som uppfyller fattiga l�nders speciella behov i v�rldshandeln skulle konkretiseras och inf�ras.

Inga av de h�r l�ftena har infriats. Ist�llet gick handelsf�rhandlingarna i motsatt riktning. Best�mmelser f�r investeringar och offentlig upphandling, som skulle ge starkt ut�kade r�ttigheter �t utl�ndska investerare samtidigt som staters f�rm�ga att styra investeringar f�r det allm�nna b�sta kringskars, f�rdes upp p� WTO:s dagordning som en del av �Singaporefr�gorna� 2001. F�r�ndringar gjordes i EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) f�r att anv�ndas som �f�rhandlingskapital� (uttrycket �r Lamys) i upptakten till Canc�n. �ven om f�r�ndringarna �r viktiga s� uppr�tth�ller de systemet med dolda exportsubventioner och vidr�r inte stora omr�den av CAP som bidrar till f�rst�ringen av lantbruket i m�nga utvecklingsl�nder. USA f�rdubblade sitt statliga st�d till agribusinessen, inklusive exportsubventioner. Strax innan Canc�nm�tet l�mnade USA och EU in ett �kompromissf�rslag� om lantbruket till f�rhandlingarna, som helt saknade konkreta �taganden och undvek att ber�ra de mest skadliga sidorna av WTO:s jordbruksavtal. Framsteg om lantbruket kn�ts sedan direkt till ett godtagande av investerings- och upphandlingsbest�mmelserna, trots att n�stan h�lften av WTO:s medlemsl�nder hade tillbakavisat b�de utkastet till ministertext och den n�stan identiska andra omarbetning som l�mnades in av WTO:s sekretariat under Canc�nm�tet. V�stafrikanska bomullsproducerande l�nder som kv�vs under b�rdan av en subventionerad USA-export fick sig tillsl�ngda en nonchalant text att f�rkasta eller godta i dess helhet och som inte tillm�tesgick ett enda av deras krav.

G�ng p� g�ng har fattiga l�nder skr�mts och tvingats till att skriva p� avtal d�r de avs�ger sig l�ftena fr�n tidigare f�rhandlingar i utbyte mot vaga l�ften om att reparera den skada som redan skett. Det p�g�ende br�ket om TRIPS och tillg�ngen till medicin till ett rimligt pris �r ett bra exempel p� detta. I Canc�n upprepades det gamla m�nstret. N�r en grupp utvecklingsl�nder till sist t�gade ut fr�n f�rhandlingarna i Canc�n var det enda m�rkliga att det dr�jde s� l�nge innan det skedde.

Framv�xten av vad som vid f�rsta p�seende ser ut som en sammanh�ngande opposition mot den skriande oj�mlikheten i WTO-regimen � och som personifieras av G21-gruppens l�nder med Brasilien, Sydafrika, Kina och Indien i spetsen � har uppfattats som en v�ndpunkt av b�de stater och frivilligorganisationer. En facklig analys m�ste bygga p� en mer noggrann bed�mning.

Vi mots�tter oss utvidgningen av en global handelsregim som underminerar demokratiska och fackliga r�ttigheter och f�rv�rrar redan bef�sta globala or�ttvisor. F�r lantbrukets del var det enda som erbj�ds i Canc�n utvidgningen av ett handelssystem som �del�gger levnads- och arbetsf�rh�llandena f�r lantarbetare och undergr�ver livsmedelstryggheten. Ur det perspektivet v�lkomnar vi att den fortsatta �utvecklingen� mot ett bolagiserat lantbruk tillf�lligt stoppats, eftersom det ger oss andrum att organisera och utforma v�r egen strategi. Men en gynnsam utveckling p� det taktiska planet f�r inte f�rv�xlas med strategisk framg�ng. De r�dande f�rh�llandena �r oacceptabla och f�retagsagendan �r fortfarande p� frammarsch b�de inom och utom WTO i form av de bilaterala och regionala handels- och investeringsavtal som USA och EU aggressivt f�rs�ker driva igenom.

Det �r viktigt att peka p� gr�nserna f�r WTO:s interna sammanbrott i Canc�n, f�r m�nga av G21-l�nderna f�rs�ker i praktiken skaffa st�rre man�verutrymme f�r att inf�ra sin egen version av ett exportorienterat f�retagslantbruk som st�r i strid med r�ttigheterna f�r dem som arbetar inom den egna livsmedels- och lantbrukssektorn och ytterligare undergr�ver den egna befolkningens r�tt till livsmedelstrygghet. Fr�gan om �marknadstilltr�de� som polariserade Canc�n �r ofta ett slagord som d�ljer inhemska lantbrukseliters str�van att berika sig genom att urholka eller kr�nka r�ttigheterna f�r lantarbetare, b�nder och sm�brukare.

Vi m�ste ocks� tillbakavisa G21-gruppens anspr�k � s� som det till exempel uttrycks av den kinesiska handelsrepresentanten i Canc�n � p� att f�retr�da drygt 60% av v�rldens lantarbetare och b�nder. Ingen i G21-gruppen kan s�gas f�retr�da arbetstagare, och vi har verkligen ingen gemensam dagordning. V�r dagordning sammanfaller till exempel inte med den pakistanska regeringens, som idag anv�nder sin arm� f�r att genomf�ra massvr�kningar av b�nder f�r att bereda v�g f�r utbyggnaden av plantager som �gs av milit�ren och deras kumpaner i eliten. V�r dagordning delas inte av regeringen i Kina, d�r r�ttigheter systematiskt kr�nks och partistatens byr�krater i decennier metodiskt har plundrat och sugit ut landsbygden f�r att finansiera egna investeringar. Regeringen Lula i Brasilien har gett efter f�r p�tryckningar fr�n de egna stora jordbruksexport�rerna och godk�nt en begr�nsad s�dd av GMO-soja (trots h�ftiga protester fr�n IUL:s brasilianska medlemsf�rbund och fr�gan �r l�ngtifr�n avgjord). G21 backades upp av och har vissa gemensamma medlemmar med Cairnsgruppen som �r ett antal jordbruksexport�rer med en total liberalisering av lantbruket och ett slut p� alla former av statligt st�d p� programmet. Vi mots�tter oss subventionerad dumpning, men �r f�r jordbruksst�d om det st�rker lantarbetarnas r�ttigheter, skapar fler h�llbara arbetstillf�llen, skyddar milj�n och h�jer levnadsstandarden p� landsbygden.

N�r folket i Paris protesterade mot stigande br�dpriser i oktober 1789 hade redan den franska adelns privilegier avskaffats och deklarationen om de m�nskliga r�ttigheterna skrivits in i lagen. Man hade d�rmed banat v�g f�r en demokratisk republik som grundade sig p� allm�n r�str�tt. G21-gruppens framv�xt �r d�remot inte liktydig med n�gon symbolisk stormning av Bastiljen, och vi har l�ngt ifr�n f�tt v�ra r�ttigheter som arbetstagare inskrivna i n�gon internationell lagstiftning d�r internationella handelsbest�mmelser regleras.

G21 har redan b�rjat spricka, vilket framg�r av att bara ett f�tal av gruppens medlemmar kom till ett m�te efter Canc�n i mitten av oktober. Delvis beror detta p� p�tryckningar och utpressning fr�n Bushadministrationen, som rent ut hotat utest�nga motsp�nstiga l�nder fr�n framtida regionala och bilaterala handelsavtal. Men det beror ocks� p� vilje- och intressekonflikter inom G21. Vi kan och ska ge taktiskt st�d till fattiga l�nder som kr�ver ett sk�ligare och r�ttvisare regelverk f�r v�rldshandeln. Men vi kan inte r�kna med att de g�r v�rt jobb �t oss.

Vi f�r inte heller l�ta bli att ifr�gas�tta det nord-sydm�nster som Canc�n tvingats in i. Att handelns stormakter dominerar i WTO � i f�rsta hand USA och EU och deras kompanjoner � har sin grund i deras transnationella f�retags dominans p� hemmaplan, och f�retagsagendan styr b�de hemma och utomlands.

Motst�ndarna till WTO:s f�reslagna investeringsregler har behandlat dessa n�stan uteslutande som en metod f�r transnationella investerare att f�rtrycka fattiga l�nder. Det �r sant att regelverket om det inf�rs i WTO ytterligare skulle st�rka investerarnas �r�ttigheter� p� bekostnad av utvecklingsl�ndernas f�rm�ga att s�tta upp sina egna utvecklingsm�l. Men f�rebilden f�r investeringsreglerna �r NAFTA:s kapitel 11, som utformades med avsikt att begr�nsa r�tten f�r stater och regeringar i Nordamerika att lagstifta och reglera investeringarna f�r det allm�nna b�sta. Kapitel 11 har systematiskt till�mpats av f�retag i Kanada och USA f�r att ta tillbaka tidigare landvinningar som arbetar-, konsument- och milj�r�relserna gjort i de b�gge l�nderna och f�rsv�ra framtida framsteg. Investeringsreglerna �r ett universellt hot, och arbetstagare i Nord och Syd m�ste gemensamt sl�ss mot dem eller riskera att arbetarr�relsen f�rsvagas �verallt.

Krisen i lantbruket �r global i hur den p�verkar arbetstagare och sm�b�nder. En facklig strategi m�ste beakta att dagordningen f�r vad ILO kallar �anst�ndigt arbete inom lantbruket� fortfarande blockeras eller till och med f�rlorar mark, trots de miljardbelopp som spenderas p� lantbruket i de rika l�nderna. Lantarbetare i Kanada och USA omfattas fortfarande inte av det juridiska ramverket f�r arbetsmarknadsrelationer. I USA har farmanst�llda under NAFTA sjunkit �nnu djupare i fattigdom. Exportsubventioner subventionerar agribusinessens j�ttar, inte arbetstagarnas r�ttigheter. Livsmedels- och lantarbetare i de rika l�nderna har d�rf�r allt att vinna p� att g�ra gemensam sak med lantarbetare runtom i v�rlden och utmana det bolagiserade jordbruket och st�lla fr�gan om kollektiva r�ttigheter i centrum av debatten livsmedel, lantbruk och handel.

P� V�rldslivsmedelsdagen den 16 oktober uppmanade FN:s fackorgan f�r livsmedels-och jordbruksfr�gor FAO till en �internationell allians mot hungern�. Den h�r alliansen f�r inte styras eller begr�nsas av skiftande landskoalitioner i WTO. Visst beh�ver vi allierade, men det �r den internationella arbetarr�relsens uppgift att utg�ra k�rnan i alliansen, med utg�ngspunkt i en sj�lvst�ndig facklig strategi f�r att fr�mja v�r gemensamma kamp i Nord och Syd mot de globala f�retagens agenda f�r livsmedel och lantbruk. Hummer och hibiskusvatten r�cker inte. Vi kr�ver br�d och frihet.