IUL:s medlemsförbund inom Coca-Cola tillbakavisar krav på ”internationell konsumentbojkott” av Coca-Cola från 22 juli 2003

Upplagd på IULs hemsida den 11-Jul-2003

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Efter påstötningar från ett antal medlemsförbund som representerar Coca-Cola-anställda över hela världen har IUL beslutat svara på den pågående kampanjen för en ”internationell konsumentbojkott” av Coca-Cola från 22 juli.

Svepande, ounderbyggda anklagelser och påståenden av det slag som förekommer i bojkottuppropet hjälper inte de fackföreningar som organiserar och representerar Coca-Cola-anställda i hela världen och som till största delen är anslutna till IUL. Kravet på en bojkott av Coca-Cola tillbakavisades nyligen enhälligt på det globala IUL-möte där 27 IUL-anslutna organisationer från 23 länder deltog och representerade drygt 100 Coca-Cola-fack i hela världen.

*************************************************************************************************
New York, 3-4 mars 2003
IULS COCA-COLA-FÖRBUND FÖRKASTAR UPPMANINGEN TILL EN GLOBAL COCA-COLA-BOJKOTT

IUL:s globala Coca-Cola-möte (New York City, 3 – 4 mars, 2003) som samlade 27 organisationer som representerar Coca-Cola anställda i 23 länder, fördömer kraftfullt uppmaningen (daterad den 3 mars 2003) till en global företagsbojkott, som utfärdats av det colombianska förbundet SINALTRAINAL. Kraven som ställdes i bojkottdeklarationen, som innehåller en underförstådd uppmaning till bojkott av alla transnationella företag som har verksamhet i Colombia, återspeglar inte de krav arbetstagarna vid Coca-Cola i Colombia har eller den colombianska eller internationella arbetarrörelsens åsikter. Bojkottuppmaningen baseras på falska anklagelser och tomma politiska slagord. Denna bojkott kommer att skada, och inte stärka, trovärdigheten för alla som försöker säkra fackliga rättigheter för anställda inom Coca-Cola-systemet.

Coca-Cola-anställda internationellt och deras fackförbund, genom IUL, är beslutade att arbeta för garanterade minimirättigheter, som omfattar alla arbetstagare i hela det globala Coca-Cola-systemet. Vi anser inte att SINALTRAINAL:s bojkottkrav tillför något i vår strävan i detta arbete. Vi uppmanar därför alla som önskar förbättra arbetsrätten inom Coca Cola-systemet att avvisa detta kravet på global bojkott och arbeta tillsammans med IUL och dess medlemsförbund inom Coca-Cola-systemet.

*************************************************************************************************
Den ”internationella” bojkotten stöds inte av den överväldigande majoriteten fackförbund som representerar Coca-Cola-anställda, bland annat dem på Coca-Colas största marknad, USA.

IUL anser att påståenden om Coca-Cola i bojkottkravet är missvisande och felaktiga, till exempel följande: ”För de fördelar företaget får av mord, fängslanden, försvinnanden, kidnappningar, hot och avskedanden av fackliga ledare i Colombia, Guatemala, Peru, Brasilien, USA, Venezuela, Palestina, Turkiet, Iran, och på andra håll i världen.” IUL har inte fått den sortens klagomål från våra medlemsförbund som representerar Coca-Cola-anställda i flera av de nämnda länderna. I Irans fall finns det inga ”fackliga ledare” eftersom det inte finns några fackföreningar och så vitt vi vet inte heller någon Coca-Cola-produktion.

Av de åtta colombianska mord som tillskrivs Coca-Cola gäller fem anställda på Carepa-anläggningen i provinsen Urabá mellan åren 1994 och1996. Det mest väldokumenterade fallet är paramilitärernas mord på fackföreningsledaren Isidro Segundo Gil 5 december 1996, som följdes av att andra fackliga aktivister tvingades säga upp sig och fly. Inga uppgifter lämnas om ett av de övriga mord som tillskrivs Coca-Cola och ägde rum 1989. Oscar Dario Soto, en lokal klubbordförande inom fackförbundet SINALTRAINBEC, mördades 22 juni 2001 av okända förövare (läs mer här). Adolfo Jesus Munera, en regional CUT-funktionär och tidigare Coca-Cola-anställd, mördades 31 augusti 2002 (läs mer här). Vi har inte tagit del av några bevis som knyter dessa mord till Coca-Cola. IUL protesterade kraftigt mot båda morden hos den colombianska regeringen och bad sina medlemsförbund göra detsamma.

IUL och dess medlemsförbund har konsekvent protesterat mot att den colombianska regeringen inte lyckas skydda alla de fackliga ledare och aktivister som begär det, och kommer att fortsätta lägga huvudansvaret på den colombianska regeringen. Vi välkomnar och har alltid krävt en fullständig utredning av dessa brott och att förövarna och deras uppdragsgivare ställs inför rätta. Det måste bli ett slut på straffriheten i Colombia.

Tapparen som driver Carepa-anläggningen bytte ut sin företagsledning 1997. De anställda på anläggningen representeras nu av ett fackförbund som har lyckats förhandla fram viktiga förbättringar för dem som arbetar där. Förbättringarna uppnåddes med hjälp av fackligt organiserande och tuffa förhandlingar under mycket svåra omständigheter, med stöd av IUL.

Hänvisningarna i flera versioner av bojkottkravet till situationen i Guatemala på 1980-talet är historiskt felaktig. Även om det gjordes vissa ansatser att få igång konsumentbojkotter som stöddes av IUL:s medlemsförbund den gången så var det huvudsakligen aktiviteter organiserade av IUL:s medlemsförbund till stöd för vårt medlemsförbund STECSA i Guatemala på och kring Coca-Cola-anläggningar runtom i världen som slutligen tvingade Coca-Cola till förhandlingsbordet med IUL och STECSA i Mexico City och Costa Rica. Tack vare den processen kom man till sist fram till ett avtal som ledde till att franchisetagaren byttes ut och den våldsamma situation STECSA befunnit sig i på anläggningen i Guatemala City fick en lösning.

Bojkottanhängarna säger att de handlar till stöd för ett rättsfall som drivs i USA mot The Coca-Cola Company och dess colombianska tappare. Men de talar inte om att enligt ett domstolsutslag nyligen i USA i fallet så kan varken The Coca-Cola Company självt eller företagets colombianska dotterbolag hållas ansvariga för anställningsförhållandena hos Coca-Colas ankartappare eller franchisetagare. Om detta kvarstår är det en stor motgång för dem som vill försvara och stärka de mänskliga och fackliga rättigheterna inom det vidare Coca-Cola-systemet genom att tvinga Coca-Cola att ta visst ansvar för arbetsmarknadsrelationerna hos ankartappare och franchisetagare. Det var den kärnfrågan som låg till grund för vår seger i Guatemala på 1980-talet. Domstolsutslaget är ett bakslag för vår pågående kampanj, men vi har bestämt oss för att undanröja detta hinder genom massivt organisationsarbete och engagemang.

Våra meriter i kampen mot Coca-Cola och vårt engagemang för fackliga rättigheter inom Coca-Cola-systemet är väldokumenterade. Nyligen gav IUL:s medlemsförbund runtom i världen sitt stöd till STECSA i Guatemala när en aggressiv företagsledning försökte urvattna några av fackförbundets landvinningar från kampanjen på 1980-talet. Efter 22 månaders kamp lyckades fackförbundet försvara landvinningarna i ett nytt kollektivavtal tidigare i år. I Ryssland – efter nästan ett decennium av fackföreningsfientlighet sedan Coca-Cola fick fotfäste i före detta Sovjetunionen – har de anställda nyligen undertecknat ett första kollektivavtal i Moskva, med stöd av IUL och IUL:s medlemsförbund. Kampen fortsätter.

Det bör understrykas att Coca-Cola har en högre facklig organisationsgrad än huvudkonkurrenten PepsiCo, ett företag som med större fog kan beskrivas som konsekvent fackföreningsfientligt. En seriös, uthållig kampanj för global respekt för fackliga rättigheter måste ta hänsyn till den globala miljö ett företag verkar i, något som bojkottanhängarna ofta bortser från.

IUL:s och våra medlemsförbunds kollektiva insatser är inte hjälpta av ounderbyggda och obekräftade påståenden om The Coca-Cola Company som inte trovärdigt kan försvaras och som företaget självt med lätthet tillbakavisar. Allvarliga anklagelser mot företaget angående frågor som gäller fackliga rättigheter kan nu förlora i trovärdighet på grund av de missvisande uppgifter som sprids i olika versioner av bojkottkravet.

Det har alltid varit vår uppfattning att Coca-Cola har det yttersta ansvaret för att se till att grundläggande rättigheter respekteras i Coca-Cola-systemet. Mångårig erfarenhet säger oss att Coca-Cola är ett företag som, om det får tillfälle, gärna försöker urvattna ett avtal, hindra en organisationskampanj eller krossa en fackförening. I det avseendet skiljer det sig inte från de flesta andra transnationella företag. Om vi ska ändra på detta måste vårt svar, som alltid, vara att med uppbackning av ett trovärdigt hot om åtgärder bedriva ett uthålligt organisationsarbete där det behövs för att försvara och stärka respekten för de fackliga rättigheterna i detta och alla andra liknande företag.