IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över

Upplagd på IULs hemsida den 03-Mar-2009

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Klicka här för att skicka ett protestbrev till Unilever!

Unilever Pakistans direktörer trappar upp kriget mot de anställda på tefabriken Lipton- och Brooke Bond i Khanewal i Pakistan. Fabriken – som är Unilevers sista direktägda tefabrik under egen ledning i ett land vars nationaldryck är te – har runt 750 anställda som jobbar med tepaketering, men bara 22 är anställda direkt av Unilever. De övriga 723 är anställda av sex bemanningsföretag på kontrakt som innebär att de inte får betalt om det inte finns något jobb. De får ingen pension och inga förmåner och lönen är bara en tredjedel av de fast anställdas. De får inte heller gå med i den fackförening som förhandlar om löner och villkor med Unilever. De har bildat en organisation som kämpar för att de ska få rätt till fast anställning – facket Unilever Mazdoor Union Khanewal. Med stöd av IUL-anslutna National Federation of Food, Beverage and Tobacco Workers of Pakistan har ett par hundra arbetare stämt Unilever i arbetsdomstolen för att på så vis få sina engångsjobb omvandlade till fasta jobb.

Till följd av arbetarnas kamp för rättvisa har personal misshandlats av bemanningsföretagens bulvaner, låsts in i fabriken utan mat och vatten och hotats med uppsägning. Direktörerna har skapat en liten rivaliserande grupp anställda – som till största delen är släkt med personaluthyrarna – i hopp om att underblåsa våld som kan leda till en ”incident” som kan berättiga hämndåtgärder mot arbetarna, deras organisation och rättsprocessen.

Nu flyttar Unileverdirektörerna fram sina positioner ytterligare genom att bestraffa arbetare som stämt företaget med krav på fast anställning och skicka hem dem utan arbete och polisanmäla dem i smyg.

Den 1 mars polisanmälde bemanningsföretaget Riaz Ahmed and Brothers i hemlighet 17 arbetare – som alla stämt Unilever i arbetsdomstolen – och anklagade dem för bland annat uppvigling och ordervägran. Det verkliga skälet till polisanmälan är en demonstration utanför fabriken där arbetare en vecka tidigare protesterade mot principen att de bara får betalt när det finns jobb. En medlem från provinsparlamentet besökte fabriken den dagen och pratade med arbetarna.

Vittnen i polisanmälan är säkerhetsvakternas chefer, bemanningsföretaget och släktingar till bemanningsföretagets ägare som arbetar på fabriken.

Bemanningsföretaget Riaz Ahmed and Brothers hyr ut arbetare endast till Unilever Khanewal. Deras kontor ligger inne på Unilevers fabriksområde i Khanewal. Tillsammans med det faktum att arbetarna i polisanmälan anklagas för att ha hotat och hindrat Unilevers direktörer i Khanewal tyder detta på att polisanmälan skedde med Unilever-direktörernas fulla vetskap.

När arbetarna fick kännedom om polisanmälan ansökte de om och beviljades borgen. De är alltså på fri fot i avvaktan på rättegång. Men situationen förvärrades ytterligare när arbetarna den 6 mars fick veta att Unilever Khanewals direktörer och Riaz Ahmed and Brothers eventuellt ska överklaga borgensbeslutet, vilket om det lyckas leder till häktning och frihetsberövande i väntan på rättegång.

Det här är en taktik som länge använts av Unilever i Pakistan. När till exempel de tillfälliganställda på företagets fabrik i Rahim Yar Khan började ifrågasätta sin obefintliga anställningstrygghet 2007 iscensatte direktörerna med berått mod en incident för att få en juridisk hållhake på fackets ledning, kallade in militär till fabriken och tvingade hundratals tillfälligt anställda att säga upp sig under vapenhot. Unilever Pakistan har nyligen inlett den planerade nedskärningen av hälften av de fasta jobb som ännu finns kvar på fabriken.

Unilevers svar på de tusentals protestbrev som skickats till Unilevers koncernledning i samband med IUL:s solidaritetskampanj har bland annat bestått i påståendet att de ”försöker engagera samtliga berörda parter i samtal för att lösa frågan”. Sanningen är att de istället försöker krossa arbetarna med provokationer. Den 2 mars skrev IUL till Unilevers vd Paul Polman och meddelade att vi håller företaget personligen ansvarigt för eventuella provokationer och incidenter på fabriken.

Fram till i fjol hade Unilever två tefabriker i Pakistan. På fabriken i Karachi fanns 122 fast anställda och 450 tillfälliganställda. Det var tydligen för många fast anställda för Unilever, så fabriken las ner och produktionen flyttades till ett tidigare lager där te idag paketeras med 100 % outsourcad, tillfälligt anställd personal. Inom Unilevers hela teproduktion finns idag bara 22 fast anställda arbetare kvar.

Tredje kvartalet 2008 redovisade Unilever Pakistan en nettovinstökning på nästan 70 % jämfört med motsvarande period 2007 – och betalade ut en extra aktieutdelning som belöning för prestationen.

Är det obefintlig anställningstrygghet som gör te till världens mest lönsamma dryck?

Klicka här för senaste nytt från Casual-T-kampanjen och för att skicka ett protestbrev till Unilever med krav på rättvisa för tearbetarna.