Brutal nedläggning av Nestléfabrik i Dominikanska Republiken

Upplagd på IULs hemsida den 16-Sep-2008

Skicka denna artikel till en vÅ n.



När arbetarna kom till morgonskiftet på Nestlés glassfabrik i Santo Domingo den 19 juni möttes de av en fabrik som var omringad av säkerhetsvakter, poliser – och ambulanser och sjukvårdspersonal. De anställda föstes ihop på parkeringsplatsen där de fick veta att fabriken skulle läggas ner med omedelbar verkan. Sedan fick de en sista lönecheck direkt i handen.

Samtidigt råkade en dominikansk facklig ledare som befann sig på arbetsmarknadsdepartementet av en ren tillfällighet få reda på att Nestlé precis höll på att lägga ned en fabrik utan att bry sig det minsta om lagar och avtalsregler. Men då var det redan för sent att göra något.

Arbetarna var upprörda över att Nestlé kallat in uniformerade vakter, polis, ambulanser och sjukvårdare, speciellt som personalkontoret under ledning av personalchefen Ana Isabel gjorde klart för dem att de inte hade något annat val än att acceptera lönechecken.

Fabriken nedlagd, facket krossat, rättslöshet, liv i spillror

Trots att Nestlé bröt mot kollektivavtalets regler för uppsägningar ingrep inte arbetsmarknadsdepartementet, förmodligen eftersom Nestlé antytt att de kunde återanställa en del av de uppsagda arbetarna på sina två andra fabriker i Dominikanska Republiken. Nestlé har sedan dess offentligt meddelat att företaget verkligen omflyttat anställda, men i själva verket är det bara personal från företagsledning och administration som återanställts eller fått hjälp att hitta nya jobb. De fackligt organiserade arbetarna i produktionen är fortfarande arbetslösa.

Med hänvisning till Nestlés affärsprinciper enligt vilka personalen ska behandlas med respekt har företaget dessutom offentliggjort att avgångsvederlaget till de avskedade arbetarna är högre än vad som fordras i dominikansk lag.

Men arbetarna kan berätta om helt andra förhållanden, vilket framgår av deras vittnesmål som sammanställts av IUL:s latinamerikanska regionkontor och publicerats på dess hemsida på spanska, portugisiska och engelska:

”Nestlé är omänskliga”
Rosa Iris Reyes: ”Den dag fabriken las ned kryllade det av poliser där. De motade bort oss som om vi var tjuvar. Det kändes fruktansvärt att mötas med sådan fientlighet. [...] Landets ekonomi är i dåligt skick och försämras för varje dag och att då få reda på att man blivit av med jobbet – det var hemskt!” Rosa Iris Reyes fick missfall fyra dagar efter att fabriken las ned.

"Nestlé är otacksamma mot landet och arbetarna"
Nereyda de la Cruz, en veteran med 17 år på fabriken: ”De lovade att betala vår sjukförsäkring i ett halvår, men det var bara lögn. Jag gick till läkaren för mina psykiska problem som gör att jag aldrig känner mig lugn, men de sa bara åt mig att försäkringen inte gällde för att Nestlé slutat betala.”

”Nestlé är monster”
Agueda Sosa: ”[Personalchefen Ana Isabel] skapade en spänd atmosfär full av trakasserier. Hon hade företagets fulla stöd och jag vet att det är samma personalpolitik som Nestlé tillämpar på annat håll för de bryr sig inte om vad de har för förhållande till arbetarklassen. Tack vare mina fackliga erfarenheter förstod jag att Nestlé utnyttjade sina anställda.”

”Nestlé: en ulv i fårakläder”
Felipe Ozna: ”Det de gjort mot oss är förfärligt. Att komma till jobbet precis som vilken annan dag som helst men mötas av säkerhetsvakter överallt, ungefär som en krigszon... det var en chock. [...] Jag vet inte hur, men vi överlever genom uppoffringar och hjälp från vänner. Och om man är med i facket är det ännu svårare att få jobb för de kollar din arbetsbakgrund och ofta vill de inte ens veta av dig.” Eftersom Nestlé slutat betala sjukförsäkringen fick Felipe Ozna använda hela avgångsvederlaget för att betala den operation hans hustru genomgick i juli.

”Rent hyckleri från Nestlé”
José Manuel Paulino: ”Företagsledningens agerande var hjärtlöst, särskilt med tanke på hur hårt arbetarna jobbat från 2005, med tre skift sju dagar i veckan, en kraftsamling där alla arbetarna deltog med siktet inställt på att stärka företaget. Som tack för vårt hårda arbete blev vi av med jobben, helt utan förvarning.”

I Latinamerika har Nestlé en lång tradition av plötsliga, överraskande nedläggningar, där man undviker facket och lurar arbetarna att ta emot avgångsvederlag.

I mars 1998 la Nestlé ned fabriken i Tres Corações i Brasilien på en enda helg. I sista sekunden sa företaget åt de anställda att inte blanda in facket.

I april 2003 la företaget ned sin fabrik i Llopango i El Salvador från ena dagen till den andra. 97 arbetare fick sparken. Och i Ecuador registrerade Nestlé om sitt mejeri och tvingade de 200 arbetarna att skriva på nya anställningsavtal som innehöll generösa ersättningar till dem som frivilligt sa upp sig. Två år senare finns inte enda fast anställd kvar – och inte heller facket – och fabriken drivs med visstidsanställd personal.

I september 2003 gjorde Nestlé sig av med facket och de fast anställda på mjölkfabriken i Valledupar i Colombia genom att tvinga på arbetarna avgångsvederlag medan fackledningen träffade företagsledningen långt borta i Bogotá.

Innan nedläggningen hade glassfabrikens direktörer länge bedrivit en inhuman personalpolitik. I november 2007 sparkade Nestlé till exempel elva arbetare efter orkanen Noel (>läs mer här) och i januari 2007 sparkades 45 arbetare som genast ersattes med kontraktsanställda.