IUF logo; clicking here returns you to the home page.
IUL
Förenar livsmedels- och lantarbetare samt hotellanställda världen över


Fattigdomsbekämpning eller jobbslakt? Unilever, Blue Band® och FN:s Världslivsmedelsprogram

Upplagd på IULs hemsida den 03-Sep-2008

Skicka denna artikel till en vÅ n.



FN:s Världslivsmedelsprogram (WFP) berättar i ett officiellt pressmeddelande den 27 augusti att det inlett "ett samarbete med industrijätten Unilevers anställda som skänker en procentandel av lönen till att mätta svältande barn i Pakistan". Pressmeddelandet som dessutom nämner att "runt 600 Unilever-anställda" har lovat skänka pengar till programmet väcker en del intressanta frågor. Unilevers "globala partnerskap" med WFP – "Together for Child Vitality" ("Tillsammans för barnens hälsa") presenterades redan 2007. Den gången sa Unilever att företaget "väntar sig att de anställda får en nyckelroll i partnerskapet".

Tydligen har de anställda nu låtit sig övertalas. Praktiskt taget varenda en.

För hur många arbetar i själva verket för Unilever i Pakistan? Ja, det beror på vem som frågar och varför. Enligt en uppgift på företagets hemsida i april 2007 har Unilever Pakistan och Unilever Pakistan Foods "fem helägda och sju tredjepartsägda produktionsanläggningar i Pakistan med cirka 1 500 anställda och flera tusen som arbetar indirekt åt företaget".

Men på bara ett par veckor försvann uppenbarligen en av de fabrikerna, för nu kunde man på samma hemsida läsa att företaget "bedriver verksamhet via fyra regionkontor och fyra helägda och sex tredjepartsägda produktionsanläggningar i Pakistan".

Och när företaget svarade på IUL:s protest till OECD – där företaget anklagas för att systematiskt ha använt sig av tidsbegränsade anställningsavtal för att försvåra för facket att organisera arbetarna – ja, då skrev Unilever Pakistans personaldirektör Haroon Waheed i oktober 2007 att företaget direkt och indirekt har drygt 8 000 anställda i fem fabriker och kontor i landet.

Låt oss titta närmare på siffran 8 000 anställda. Problemet är nämligen att av de 8 000 personer som sysslar med tillverkning av Unileverprodukter i Pakistan så är bara 371 direkt anställda av Unilever. På alla nivåer inom företaget utnyttjar man så långt möjligt tillfälligt eller tidsbegränsat anställda och inhyrd personal från bemanningsföretag, det vill säga arbetstagare vars anställningsavtal ger dem sämre lön och förmåner än dem som är formellt anställda av Unilever, och ingen anställningstrygghet. Industrijätten vars produkter och reklam finns överallt (till och med på FN) har mycket få direktanställda.

På Unilevers tefabrik i Khanewal finns till exempel 22 fast anställda och 1 000 tillfälligt anställda. De tillfälliganställda hyrs in från bemanningsföretag, så strikt juridiskt arbetar de inte för Unilever och har sämre löner och förmåner än de (22) som är anställda av Unilever, trots att de arbetar sida vid sida med de 22 med tillverkning av exakt samma temärke åt Unilever. Och eftersom de inte är anställda av Unilever har de inte rätt att bilda ett fack för Unileveranställda och förhandla med företaget i vars fabriker de producerar Unilevers produkter.

Och på Walls glassfabrik i Lahore – för att ta ännu ett exempel – så finns (än så länge) hela 89 fast anställda – och 750 tillfälligt anställda.

På Liptons tefabrik i Karachi fanns tidigare 132 fast anställda och 450 tillfälliganställda – men det ändrades den 31 augusti i år när fabriken förvandlades till ett lager och tillverkningen av Liptons tepåsar flyttades till en närliggande fabrik som gick på högfart och där alla arbetarna hyrts in från bemanningsföretag. Det som ännu återstod av den fast anställda personalen fick höra (i en så kallad förhandling) att de skulle få sparken utan några förmåner och avhysas från fabriken med våld av polis och paramilitär om de tackade nej till det erbjudna avgångspaketet.

Samarbetet mellan WFP och Unilever kretsar kring reklamkampanjen för margarinet "Blue Band" som Unilever påstår har positiva effekter för både näringsintag och inlärningsförmåga.

Men vem gör Blue Band? Inte Unilever utan Dalda Foods. 2004 sålde Unilever Pakistan sin Dalda-fabrik i Karachi till en grupp tidigare direktörer inom företaget som bildade aktiebolaget Dalda Foods (Pvt.) Limited. Dalda tillverkar Blue Band på licens från Unilever (som förmodligen får intäkter från licensavgifter på varumärket "Blue Band"). Eftersom Unilevers anställda inte gör Blue Band skulle man alltså kunna tro att det är Daldas som gör det. Fast så är det inte enligt Dalda.

På Dalda Foods’ fabrik finns inte en enda fast anställd (trots att över 600 jobbar där). Alla arbetarna – just de som gör Blue Band-margarinet som Unilever har licensintäkter på – har tillfälliga anställningsavtal och har rekryterats via bemanningsföretag. De arbetar inte för Unilever. Och tydligen jobbar de inte åt Dalda heller.

När 430 arbetare bestämde sig för att bilda fackklubben Dalda Food Employees Union och registrerade den hos myndigheterna den 13 maj så motsatte sig Daldas direktörer fackets registrering och begäran om att få förhandla om kollektivavtal med hänvisning till att företagets anställda inte är anställda på Dalda utan av bemanningsföretagen. Sedan sparkade företaget 266 av dem. Och företaget fortsatte sparka fackanhängare trots att ett domstolsutslag förbjöd det.

Därför har arbetare på Dalda – både de som sparkats och de som är kvar – demonstrerat utanför fabriken i över tre månader. Och därför stödjer andra fackföreningar deras kamp genom att skaffa fram mat och annan hjälp.

Blue Band måste förmodligen vara världens första självtillverkande margarin, eftersom händerna som gör det inte tillhör några påvisbara människor. Äganderätten till varumärket för världens enda självtillverkande margarin får FN och det sociala företagsansvarets propagandister att lovsjunga Unilever som dessutom får en massa gratisreklam och bättre försäljning. Och det är inte så illa för en verksamhet med noll anställda (fast medaljens baksida är ju att det inte heller finns några Unileveranställda som kan delta i WFP-programmet).

Enligt Unilever har varje barn "rätt till den näring och hygien det behöver för att utveckla sin fulla fysiska och mentala potential". Men det gäller nog inte barnen till Dalda-arbetare som vill bilda fackförening. Blue Band inte bara uppstår ur tomma intet. Margarinet gör det också möjligt för Unilever att "mätta svältande barn" samtidigt som de som tillverkar dess varumärken nekas rätten att lyfta sig och sina familjer ur fattigdom genom att bilda en fackförening. Fattigdomsbekämpning? Nej, den verkliga kampen är nog kriget mot de fasta jobben. Och där är Dalda endast ett litet slag i företagets pågående fälttåg. Trixandet med Dalda och Blue Band är bara en följd av den processen.

Företagets mest berömda varumärke har tydligen inga arbetare. FN:s Världslivsmedelsprogram har inlett ett samarbete med ett registrerat varumärke, inte med Unilever, och absolut inte med Unilevers anställda som tillfälliganställs tills de inte längre existerar. WFP borde nog titta lite närmare på sin samarbetspart och dess personalpolitik. Och kanske fråga sig om inte Dalda-arbetarnas barn är berättigade till en gratisportion Blue Band i skolan.

Under tiden fortsätter Dalda-arbetarna demonstrera utanför fabriken – en symbol för verklig snarare än skenbar fattigdomsbekämpning.