IUL på ILO manar till social reglering av handel och investeringar för att få bukt med matkrisen

Upplagd på IULs hemsida den 25-Jun-2008

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Som en del av årets internationella arbetskonferens diskuterades för första gången på 20 år sysselsättningen på landsbygden när ILO den 11 juni sammankallade till ett ”Panelsamtal om matkrisen, produktion, investeringar och anständigt arbete”. Pakalitha Mosisili, Lesothos premiärminister, och Phil O’Reilly, vd för Business New Zealand, talade för arbetsgivarsidan; IUL:s generalsekreterare Ron Oswald talade för arbetstagargruppen; i diskussionen deltog dessutom Lennart Båge, chef för FN:s jordbruksutvecklingsorgan IFAD, och ILO:s generaldirektör Juan Somavia.

Oswald inledde med påpekandet att det nyligen avslutade FAO-toppmötet i Rom om livsmedelsförsörjningen blundat för de grundläggande orsakerna till krisen och enbart riktat in sin analys på de snabba prisstegringarna på mat de senaste tre åren. ”Men det är ju bara ett av många uttryck för en ihållande, mer långvarig kris där över 800 miljoner människor regelbundet förvägras rätten till tillräckligt med mat, bland annat de som arbetar inom jordbruket”, berättade Oswald för ILO.

”Ett system som rutinmässigt dömer över 800 miljoner människor till svält och undernäring befinner sig uppenbarligen självt i ett permanent kristillstånd. Ur ett internationellt människorättsperspektiv är detta inte bara ett misslyckande, utan ett brott. Människorätten fastslår ju alla människors lika rätt till bra och billig mat och ålägger stater och regeringar plikten att infria och försvara den rättigheten. Till dem som drabbas allra värst av detta enorma brott mot rätten till mat hör lantarbetarna, den ungefärliga halvmiljard män och kvinnor som producerar maten vi alla behöver.”

”Och varför kommer inga officiella förslag om att höja lantarbetarnas löner som kompensation för minskad köpkraft och sjunkande kaloriintag – om det nu är så viktigt att få stopp på prishöjningarna? Varför tvingades miljontals lantarbetare ut i svält och fattigdom när råvarupriserna på jordbruksprodukter ständig sjönk som de gjorde hela 1990-talet? Vi bör fråga oss varför detaljhandelspriset på till exempel kaffe, te eller socker i princip var stabilt eller rentav steg i över tio år samtidigt som världsmarknadspriset på just de varorna befann sig i långvarigt fritt fall. Varför ökade under de åren de transnationella förädlarnas och handlarnas vinst, köpkraft och marknadsinflytande, samtidigt som kaffe-, te- och sockerarbetarnas löner stagnerade eller i vissa fall sjönk dramatiskt?”

Oswald ifrågasatte uppfattningen att ett snabbt fullbordande av förhandlingarna i WTO:s Doharunda skulle lösa den rådande krisen: ”Var finns den koppling mellan råvarupriser, detaljhandelspriser, löner och köpkraft som WTO lovade oss att en liberaliserad handel skulle åstadkomma tack vare ett ”optimalt resursutnyttjande”? Beroendet av instabila globala råvarupriser gör att hela befolkningsgrupper idag står på gränsen till svält.”

”Råvarupriser i sig, fortsatte han, säger ingenting alls om huruvida lantarbetarna – eller städernas fattiga – klarar av att skaffa mat för dagen. De centrala frågorna är sårbarhet, instabilitet och jakten på profit i hela livsmedelsproduktionen.

Oswald poängterade att inflationen drivs på av företagskoncentrationen inom produktionskedjan och de snabba investeringsflödena in till råvarumarknaderna. Han konstaterade att den ”felande länken mellan investeringar, produktion och anständigt arbete – som ju är namnet på det här panelsamtalet – är social reglering. Det spelar ingen roll hur många miljarder eller rentav triljoner som pumpas in i jordbruket, de investeringarna kan ändå aldrig ge anständiga jobb eller stärka rätten till mat. Istället får vi mer instabilitet och därför också en större sårbarhet. Social reglering på nationell och regional nivå, inklusive tillämpningen av ILO:s normer, behövs för att se till att de här kapitalflödena dirigeras om till anständigt arbete, fattigdomslindring och en hållbar tryggad livsmedelsförsörjning. Regeringar och stater måste ha och kunna utöva rätten att skydda maten och dem som arbetar med den.”

”Alltså måste ILO få en huvudroll i FN-organens olika samarbeten rörande livsmedelstrygghet.”

Ladda ner hela IUL-presentationen (som pdf-fil) här.