Unilever och det sociala ansvarstagandet: fackföreningsfientliga direktörer i Asien sätter nytt lågvattenmärke

Upplagd på IULs hemsida den 14-Feb-2008

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Utmärkelserna duggar tätt över Unilevers direktörer i Asien. I oktober förra året tilldelades de (med korta mellanrum) ”Hedersutmärkelsen för enastående insatser på personalpolitikens område” (”Commendation Certification for Significant Achievement in Human Resources Excellence”) och det asiatiska förstapriset för socialt ansvarstagande (”Excellence Award”) i kategorin Bästa arbetsplatsrutiner. Företaget kammade också hem en guldmedalj i ligan för fattigdomslindring.

Men medaljregnet har en baksida. Häftig konkurrens mellan Unilevers direktörer i Pakistan och Indien i grenen fackföreningstrakasserier leder till svåra dilemman för prisutdelarna – och ingen direktör med självaktning vill ju nöja sig med silvermedaljen. Hindustan Unilever har dessutom på sista tiden visat prov på en hittills oanad litterär kreativitet, vilket fått oberoende observatörer av företagens sociala ansvarstagande att börja fråga sig om tiden nu inte är mogen för ny tävlingskategori, nämligen ”Priset för ordkonst syftande till ännu bättre personalpolitik i fattigdomslindringens tjänst”. Eller vad sägs om följande exempel?

Efter en sexveckors lockout mot fackmedlemmarna på fabriken i Doom Dooma i delstaten Assam förra sommaren beordrade Unilevers indiska direktörer arbetarna att underteckna ett formulär – innan de fick återgå till jobbet – där de avsade sig medlemskapet i fackföreningen HHLWU och istället gick med i ett snabbt hoprafsat företagsfack, HUSS. När arbetarna ifrågasatte om förfarandet var lagligt – med tanke på att underskrifterna ju erhållits under tvång – och antydde att de inte ville betala medlemsavgift till organisationen eller representeras av den i kollektivavtalsförhandlingar uppfann direktörerna raskt nya sätt att krossa den lagliga fackliga organisationen.

Den 6 februari delade HUSS-funktionärerna ut nya brev för underskrift till arbetarna i samtliga tre skift. Det odaterade brevet – som är skrivet på engelska – har formen av ett brev till biträdande arbetsmarknadsministern. I brevet står: ”Jag är en fattig ung man från Assam som vill arbeta på ett etablerat företag som Hindustan Unilever Limited för att försörja min familj” och sedan fortsätter det: ”Jag ber ödmjukast om att ni ingriper och vidtar de åtgärder som behövs för att jag ska kunna försörja min familj och för att vår fabrik ska finnas kvar, som är den enda inkomstkällan för folk som oss som bor i Assams utkanter.” I en fiffig tillämpning av den beprövade metoden att anklaga motståndaren för att göra just det som man själv planerar att göra eller redan gör påstås det sedan i brevet att HHLWU:s medlemmar försöker samla in namnunderskrifter under tvång!

Trots att brevet var av betydligt högre litterär kvalitet än de rätt torftiga alster som arbetarna tidigare tvingats underteckna för att återgå till jobbet möttes det inte med någon större entusiasm. Det kan i och för sig ha berott på att Unileverarbetarna i Doom Dooma talar assamesiska och inte engelska. Men orsaken kan också vara en otillräcklig uppskattning av direktörernas enastående personalpolitiska insatser.

För att underlätta för arbetarna att förstå vad brevet egentligen betydde ställde direktörerna därför fabrikens produktivitetsstyrningskontor till den gula fackföreningens förfogande. Under de följande tre dagarna använde HUSS-funktionärerna och en av produktivitetsstyrningskontorets direktörer kontoret för att förklara för arbetare som inte förstod brevets syfte att de ville ha deras underskrifter för att förhandla om ett nytt långsiktigt kollektivavtal, eftersom det befintliga kollektivavtalet (som förhandlats fram av HHLWU) går ut den 1 april. (Därmed skulle HUSS bli ensam om att kollektivförhandla för arbetarna.) När arbetarna påpekade att förklaringen inte överensstämde med deras syn på brevet inskärpte direktören i dem att Hindustan Unilevers ledning skulle bli tvungna att lägga ner fabriken om de inte skrev på!

Hindustan Unilever får (än en gång) höga poäng för kreativitet. Facket påtalar just nu förhållandena för bolagsledningen och berörda myndigheter. IUL å sin sida underrättar medlemmarna och brittiska regeringens nationella kontaktpunkt för kontroll av efterlevnaden av OECD:s riktlinjer för multinationella företag (som ju förbjuder att företagsledningar hotar med produktionsflytt i samband med arbetsmarknadskonflikt). Vi ska dessutom informera domare och prisjury i nästa medaljjakt så att Unilevers prestationer på det sociala ansvarstagandets arena får det erkännande det förtjänar.

I kommande artiklar i serien Unilever och det sociala ansvarstagandet ska vi bland annat titta närmare på Hindustan Unilevers alltid lika skickliga utnyttjande av skattelagstiftningen i olika indiska delstater för en maximering av rörelsevinsten genom nedläggningar och produktionsflyttar. Får vi föreslå ”Guldmedaljen i enastående skatteplanering för fattigdomslindring”? Eller varför inte ”Rundabordssamtal om hållbara aktieåterköp”? Den som lever får se…