Workshop om riskkapital med fokus på facklig förhandlingsstrategi

Upplagd på IULs hemsida den 06-Dec-2007

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Medan facket fortsätter trycka på för internationella regelverk som håller fondkapitalisterna på plats och försöker diskutera sig fram till fackliga rättigheter med sina respektive fonder och portföljförvaltare, ja då har utköpsfonderna redan blivit stora nationella och transnationella arbetsgivare. Facket måste anpassa sin kollektivförhandlingsstrategi till de ändrade ekonomiska och förvaltningsmässiga villkor som ett högbelånat utköp innebär. Efter succén med den internationella konferensen i november 2006 arrangerade IUL, Internationella valutafond och UNI en workshop i Nyon i Schweiz den 14 november med fokus på konkreta fackliga verktyg för organisering och förhandling.

I den första av två presentationer berättade IUL:s Peter Rossman om nya trender på utköpsfronten i spåren på den globala kreditkris som sattes i rullning i somras när den amerikanska subprimemarknaden kollapsade.

Trots lånekrisen har investerarna – bland annat arbetstagarnas egna pensionsfonder – fortsatt investera i riskkapital. Utköpsfonderna hade redan lockat till sig över 263 miljarder USD under de första tio månaderna av 2007 – mer än under hela 2006 – och inget tyder på att pensionsfonderna börjat vara lite försiktigare med sina pengar. Medan de väldiga högbelånade utköpsaffärerna tillfälligt lyste med sin frånvaro fortsatte fonderna sin verksamhet inom livsmedelssektorn med utköp av små och medelstora företag som ofta slogs samman till biffiga företag med storskalig tillverkning och distribution och massor med anställda. Risken för de anställda är den sårbarhet som följer med de jättelån som tas för respektive utköp.

Medan utköpsfonderna väntar på att kreditproppen ska släppa köper de dessutom stora aktieandelar i börsnoterade företag. Facket måste då tänka på att fonderna inte bara är ännu en aktiv investerare på jakt efter ”aktieägarvärde” utan en strukturellt aggressiv investerare. För att kamma hem den lukrativa del av vinsten på affären som kallas ”carried interest” måste de överträffa den tröskelränta (hurdle rate) eller vinsttröskel som överenskommits med fondens investerare. IUL-presentationen visade dessutom med exempel hur utköpsaktiviteten nu skiftat fokus från de kreditstrama marknaderna i Nordamerika och Europa till Asien och Stillahavsregionen.

Om kreditkrisens följder för facket och kollektivavtalen påpekade Rossman att kreditmarknaderna inte längre klarade av att finansiera de stora sekundärutköpen och den storskaliga lånerefinansiering som gjort det möjligt att pressa många riskkapitalägda företag till konkursens rand medan fonderna tömmer dem på pengar. Att göra exit genom att återintroducera företaget på börsen är också problematiskt i det rådande läget. Riskkapitalfonderna blir därför ännu mer restriktiva med portföljföretagens kassaflöden än ursprungligen planerat. Facket måste utarbeta lämpliga förhandlingsstrategier för att stå emot det ökade trycket.

På det andra eftermiddagspasset berättade IUL om de olika sätt som riskkapitalägandet – och i synnerhet den massiva skuldbördan (högbelåningen) på portföljföretagens balansräkningar - förändrar kollektivavtalskontexten i grunden. Förbund som kollektivförhandlar med riskkapitalägda företag förhandlar i praktiken med en skuldhärva. Att förstå och nysta upp den skuldhärvan är av grundläggande betydelse för förhandlingsprocessen. Facket måste se till att få full insyn i den totalskuld som lånats upp i samband med utköpsaffären (inklusive avgifter etc) samt i vilka olika slags räntebärande värdepapper och obligationer som använts och deras respektive löptider, räntor, lånevillkor etc. Men förhandlingar om ett kollektivavtal är bara ett första steg. Om facket ska få ögonen på pengaströmmen ut ur företaget och de nya lån som tecknas måste det kontinuerligt ha tillgång till verifierbara bokslut där man ständigt kan kontrollera förhållandet mellan skuldsättning, aktieutdelning och intäkter. Facket måste även hålla ett öga på kapitalförvaltningen, bland annat utförsäljningen av fastigheter och immateriella rättigheter (varumärken etc) och förstå deras betydelse för hanteringen av kassaflödet. Detta är nödvändigt för att säkra kontinuerliga investeringar som en garanti mot total utplundring. Att se till att företaget inte smiter undan från sina pensionsåtaganden är ännu en strategiskt viktig åtgärd som i vissa fall kan användas för att blockera ett utköp.

IUL-presentationen kompletterades med en presentation från Internationella valutafondens Ron Blum, som visade hur olika grader av högbelåning leder till olika ägarstrategier i kassaflödets hantering med omedelbara konsekvenser för de anställda. Att kunna identifiera de olika strategierna är avgörande för kollektivförhandlingarna med en riskkapitalist och centralt för att säkra löften om anställningar och investeringar. Presentationen innehöll konkreta exempel från metallindustrin i Europa och Nordamerika.

Stephen Lerner och Michael Laslett från nordamerikanska SEIU poängterade vikten av fackliga påtryckningar på pensionsfondernas styrelser. Trots det lagstadgade kravet på maximal vinst är det faktiskt möjligt att påverka fondernas styrelsemedlemmar. Facket har fortfarande inte lärt sig att påverka styrelserna strategiskt och många förbund känner i själva verket inte till i vilken grad de egna pensionsfonderna investerat i riskkapital. SEIU har lyckats trycka på politiskt för att tvinga fonderna att avslöja de skattemässiga effekterna av eventuella utköp - vilket ju är ett bra kampanjverktyg.

En viktig slutsats från presentationerna och diskussionerna är samförståndet om att mer studiematerial behövs som kan hjälpa facket i kampanjarbetet mot fonderna och deras utköpsaffärer och göra facket effektivare i förhandlingarna med dem. IUL ska utforma nytt studiematerial som komplement till Arbetstagarens guide till riskkapital.

På IUL:s speciella webbplats för bevakning av riskkapitalet, Private Equity Buyout Watch, kan du prenumerera på ett e-nyhetsbrev med nyheter och analyser (på engelska).