Arbetarna på Smithfields fabrik i Tar Heel får gehör för sina krav efter strejk

Upplagd på IULs hemsida den 29-Nov-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Hundratals arbetare. de flesta med invandrarbakgrund, medverkade i en spontan strejk 16-17 november som stoppade produktionen på världens största fläskfabrik. Transnationella köttjätten Smithfield Foods – som häftigt motsatt sig att arbetarna organiserat sig fackligt på fabriken – äger anläggningen som ligger i Tar Heel i delstaten North Carolina, USA. De strejkande återupptog arbetet den 18 november efter att Smithfield för första gången någonsin lovat träffa en grupp valda ombud för de anställda och förhandla om arbetarnas krav.

När fabriksledningen vägrade träffa UFCW (United Food and Commercial Workers Union) – fackförbundet som företräder 13 500 Smithfield-anställda i USA och Kanada – erbjöd katolska kyrkan att låta sina jurister medla. Religiösa grupper är viktiga medlemmar i rättvisekampanjen Smithfield Justice Campaign , en koalition av medborgargrupper, invandrarorganisationer, fackliga organisationer och studentgrupper som ställer sig bakom Tar Heel-arbetarnas kamp för fackligt erkännande.

Konflikten utlöstes när företaget olagligt började sparka anställda vars namn inte stämde överens med socialförsäkringsnumret i anställningsuppgifterna. I de delar av Smithfields verksamhet där arbetarna representeras av UFCW innehåller kollektivavtalet systematiska och konstruktiva rutiner för hur arbetstagare och arbetsgivare ska lösa sådana frågor. Arbetarna på Tar Heel har kämpat för ett avtal med arbetsgivaren i över tio år.

Företaget har nu erkänt att de feltolkat lagen och gått med på arbetarnas krav, bland annat en förlängd tidsfrist för hanteringen av de påstådda felaktigheterna rörande de anställdas socialförsäkringsnummer, återanställning av de olagligt uppsagda arbetarna och ett löfte om att avstå från hämndåtgärder mot strejkdeltagarna.

Fabriken har 5 500 anställda och en dygnskapacitet på 32 000 grisar – eller ett svin var 3-4:e sekund – vilket har lett till skrämmande många arbetsskador. Uppsägningarna som utlöste strejken var bara den senaste i den långa rad av omänskliga, farliga och förnedrande arbetsförhållanden som arbetarna på Smithfield-fabriken i Tar Heel utstått i över ett decennium.

USA:s federala arbetsmarknadsmyndighet har funnit att Smithfield olagligt försökt skrämma arbetarna genom att hota med att låta dem gripas av amerikansk immigrationspolis, samt att företaget använt trakasserier, hot om avsked och våld mot arbetarna under fackliga valkampanjer. 2004 fördömde människorättsorganisationen Human Rights Watch i en rapport den undermåliga arbetsmiljön på fabriken och ledningens personalpolitik där anställda som skadats i arbetsplatsolyckor konsekvent vägrades kompensation.

Strejken sammanföll med en facklig aktivitetstopp på fabriken och ägde rum några månader efter starten för rättvisekampanjen Smithfield Justice Campaign.

– Det som behövs är en permanent lösning på deras problem och det kan bara betyda en sak, nämligen facklig närvaro på fabriken och ett kollektivavtal, säger Gene Bruskin, ansvarig på UFCW för Smithfield-kampanjen.

Den här första delsegern på Smithfield i Tar Heel visar att kollektiva aktioner fungerar. Trots att merparten av de sparkade arbetarna var spanskspråkiga invandrare stödde deras vita och svarta kamrater strejken. Gemensamt delade arbetarna ut flygblad som förklarade deras krav. Rättvisekampanjen Smithfield Justice Campaign skapade ett brett stöd både i USA och internationellt.

Den 26 juli gav Tar Heel-arbetarnas kamp eko i Smithfields verksamhet i Polen, Frankrike och Spanien, där europeiska arbetare och deras fackföreningar höll en internationell facklig aktionsdag i solidaritet med kamraterna i Tar Heel. IUL samordnade aktionen i Europa.

Klicka här för att läsa en artikel om aktionsdagen.

Även om en delseger vunnits måste nu arbetarna i Tar Heel fortsätta kampen för att organisera sig fackligt och förhandla med Smithfields ledning. Resultatet är viktigt för det växande antalet Smithfield-anställda världen över.

Smithfield är världens största fläskproducent och USA:s femte största nöttköttsproducent och framträder som en av nyckelspelarna i den globala slakteribranschens fusionering. Företaget omsatte 11 miljarder USD 2005 och rationaliserar nu sin inhemska och internationella verksamhet, samtidigt som det investerar i nya samföretag, nyförvärv och så kallade Greenfield-anläggningar.

I USA lägger Smithfield ner en rad små och medelstora fabriker vars produktion delvis flyttas antingen till Tar Heel eller till den nya 100-miljonerdollarsanläggningen för kokt skinka i Kinson, North Carolina, där 300 arbetare jobbar sedan driftstarten den 2 november. I augusti ifjol köpte Smithfield ConAgras Branded Meats Business. Därigenom blev företaget ägare till kalkonproducenten Butterball och därmed USA:s fjärde största kalkonproducent.

Bara en månad dessförinnan hade Smithfield köpt Sara Lees europeiska köttdivision för 575 miljoner USD i ett hälftenägt samföretag tillsammans med riskkapitalbolaget Oaktree Capital, vilket sammanförde 6 000 anställda fördelade på Belgien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Portugal och Italien. Sara Lee Meats har inordnats i Smithfields franska verksamhet "Jean Caby" och bägge förvärven går nu under det gemensamma namnet "Groupe Smithfield".

Smithfield vill nu expandera i Östeuropa, där företaget redan äger stora anläggningar i Polen (Animex, Morliny) och Rumänien (Comtim, Agrotorvis), och försöker åstadkomma en vertikal integration. Företaget vill klättra uppåt i produkternas värdekedja i västeuropeiska länder och skifta fokus från råa produkter och halvfabrikat till charkprodukter, färdigmat och delikatessprodukter, för att på så vis förbättra vinstmarginalen. Av helt motsatta skäl lockas Smithfield till Östeuropa, nämligen billig mark och arbetskraft, stora marknader och en plattform med tillgång till EU:s gemensamma marknad. Polen och Rumänien producerar redan för Smithfields växande exportmarknad som bland annat omfattar Japan och Sydkorea. Företaget bearbetar den kinesiska regeringen med en mycket aktiv lobbying för att landet ska öppna upp sin marknad för köttimport. Smithfield äger dessutom samföretag i Mexiko, Brasilien och Kina.

Trots den allt starkare närvaron i EU har Smithfield ännu inte svarat på upprepade uppmaningar från europeiska fack om upprättandet av ett europeiskt koncernråd, som ju är obligatoriskt enligt EU-lag.