IUL samordnar amerikanska och italienska fackförbunds ansträngningar för att hjälpa UFCW-klubb 1776 att få ett bättre avtal med Citterio USA

Upplagd på IULs hemsida den 03-Aug-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Den 14 juli ratificerade fackklubb 1776 i fackförbundet för anställda inom livsmedel och handel, UFCW, med stor majoritet ett nytt treårigt avtal med Citterio USA. 175 av klubbens medlemmar arbetar på företagets anläggning i Hazelton, Pennsylvania, USA.

Man hade funnit gemensamma nämnare i avtalsförhandlingarna med arbetsgivaren endast efter att UFCW hade bett IUL att kontakta de italienska medlemsförbunden för att få information om löne- och sjukvårdssystemen i Italien, och om det gällande avtalet på Citterios huvudkontor i närheten av Milano i Italien.

Det stöd man snabbt fick av FLAI-CGIL, ett av de tre italienska livsmedelsarbetareförbunden som är anslutna till IUL, var avgörande för att kunna påverka företagets inställning under förhandlingarna på anläggningen i USA.

När avtalstiden för det förra kollektivavtalet närmade sig sitt slut i maj förra året erbjöd Citterio – som tillverkar köttprodukter – fackföreningen ett lönesystem som knöt oansenliga löneökningar till betydligt högre produktionsvolymer, och vägrade att höja företagets del av de anställdas sjukförsäkringspremier med mer än tre procent per år – resten av de årliga höjningarna ville man att de anställda skulle ta från sina löner. Citterioledningen sade att dessa system tillämpades av företaget i Italien, och att de därför kunde användas även i USA. I själva verket innebar de fundamentala skillnaderna i de två ländernas sjukvårds- och socialskyddssystem att Citterios förslag var fullständigt olämpligt och inadekvat. Fackklubben bad företaget upprepade gånger om mer information om arbetsmiljöeffekterna av de prestationskopplade lönerna, och om hur detta fungerade i Italien, men Citterios ledning vägrade kategoriskt att svara på alla frågor.
Citterios anställda i USA förkastade enhälligt företagets slutbud den 25 maj, och uppnådde en förlängning av det gällande kollektivavtalet till den 14 juli. Det gav fackklubben tid att be IUL att inhämta information från de italienska fackförbunden som förhandlade med Citterio i hemlandet. Medan företagsledningen skickade meddelanden till fackförbundet, där man sade att "de anställda i företagets konkurrenter är inte representerade av en fackförening", och "vi vill gärna stanna i Pennsylvania, men då måste alla samarbeta", skrev FLAI-CGIL en detaljerad redogörelse för hur löne- och sjukvårdssystemen fungerade i Italien och skickade den tillsammans med texten i Citterios italienska kollektivavtal via IUL till fackklubb 1776. IUL talade också direkt med CGIL-funktionärer med ansvar för socialskydds- och produktivitetsfrågor, och förmedlade den relevanta informationen till UFCWs lokala förhandlingsenhet. Informationen som samlats in av IUL visade att prestationslönesystemen i Italien endast användes för att beräkna bonusar, som lades ovanpå grundlönerna som förhandlades fram på det nationella planet i branschförhandlingar. Samråden visade också att grundläggande sjukförsäkringar inte var någon förhandlingsfråga i Italien, där invånarna har allmän sjukvård. Vad företaget inte hade sagt till de anställda i USA var att sjukförsäkringarna man förhandlade om i Italien endast kompletterade den allmänna sjukförsäkringen och inte rörde grundläggande sjukvård, såsom var fallet för arbetstagare i USA, vars sjukförsäkringar är privata.

När Citterios amerikanska ledning fick veta att fackklubb 1776 stod i direktkontakt med sin motsvarighet i Italien, och hade tillgång till uppgifter om löner, sjukvård och prestationslönesystem i den italienska verksamheten, mjuknade dess inställning betydligt, och förhandlingsbudet ändrades.

I slutändan gick man med på en betydande höjning av den grundläggande timlönen, och lade till en produktivitetsbonus. Den genomsnittliga timlönen höjdes med 40 cent de kommande tre åren, och är därmed den högsta någonsin i Hazeltonanläggningens historia. Vad gäller sjukförsäkringen lyckades fackföreningen förmå företaget att höja sin bidragsökning från de föreslagna tre procenten till elva procent per år, vilket innebär att man behåller den aktuella nivån på sjukförsäkringen.