Vitryssland: förtrycket tilltar

Upplagd på IULs hemsida den 24-Apr-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.

IUL-kontoret för Östeuropa och Centralasien

Hundratals människor släpps nu i Vitryssland efter det brutala tillslaget mot demonstranterna som protesterade mot omvalet den 19 mars av Aleksander Lukasjenko. För dem är nu förödmjukelsens tid äntligen över, men fängelset kastar sin slagskugga över landet.

Europas sista diktator skaffade sig svindlande 86,2% av rösterna totalt och nådde över 90% i vissa landsändar. Tusentals av de oberoende kandidaternas kampanjarbetare och dem som valt att protestera fredligt mot Lukasjenkos "jordskredsseger" blev antingen misshandlade av säkerhetsstyrkorna eller bötfällda. Människorättsorganisationer rapporterar om att ca 500 människor fängslats, bland annat journalister, utländska medborgare och diplomater. Rättegångarna mot dem var farsartade.

Valentin Lazarenkov, ordförande för det vitryska fria facket BFTU:s regionavdelning i Brest, tillbringade sju dygn i fängelse. Han och två andra av fackets medlemmar arresterades utanför BFTU-kontoret och åtalades för "förargelseväckande beteende", vilket enligt uppgift bestod i att ha förolämpat ett fyllo. Rättegången som ägde rum den 20 mars skedde bakom lyckta dörrar: inga anhöriga, kollegor eller journalister tilläts närvara. Målets huvudvittne var inte där. Åtalet innehöll faktiskt inte något vittnesmål alls. Vittnesmålet tillhandahölls helt och hållet av två poliser. Lazarenkov är övertygad om att gripandet av honom var en planerad provokation från statens sida. Polisens dagliga besök på fackkontoret veckan innan häktningen bekräftar hans misstankar. Fackföreningsledaren fruktar nu att han kommer att sparkas från jobbet.

Vassily Levchenkov, det fria metallarbetarförbundets ordförande, satt sju dagar i fängelse. Han åtalades för att utan tillstånd ha organiserat ett möte med oppositionens presidentkandidat Aleksander Milinkevich i staden Orsja. Mötet ägde rum den 24 februari; den 14 mars greps Levchenkov när han lämnade sin lägenhet, och fördes till polisstationen. Samma kväll mottog Levchenkov bakom lyckta dörrar domstolsutslaget samtidigt som hans vänner som kommit för att stötta honom fick höra att rättegången skjutits upp till nästa dag. Hela tiden hölls fackkontoret stängt av polisen.

Sergey Lipnitsky, aktiv inom den fria fackföreningsrörelsen och sekreterare i fackklubben på kvävefabriken Grodno Azot, fängslades i tre dagar när han reste till Minsk med vänner på valdagen den 19 mars. I två dygn visste hans anhöriga och kollegor inte var han var.

Ivan Roman, journalist och aktiv i vitryska radioelektronikfacket, fängslades två gånger. Först greps han i Minsk den 18 mars, kvällen innan valet, och släpptes på morgonen den 20 mars. Under tiden försökte hans familj och kollegor förgäves hitta honom. Efter frisläppandet blev det känt att han tillbringat två dygn i häktet i staden Lida. Roman berättade efteråt att en civilklädd främling på en polisstation i Minsk kom fram till honom, höll en laddad pistol mot hans huvud och sa till honom att han som facklig ledare skulle åtalas för terrorism. Försökte han fly varnades han för följderna. Domstolen åtalade i slutänden Roman för att ha använt obscena ord och dömde honom till böter. Andra gripandet ägde rum den 23 mars då han frihetsberövades i 13 dygn under paragraf 156 (förargelseväckande beteende) i Brottsbalken. Aldrig har åtalspunkten "förargelseväckande beteende" använts så flitigt som under presidentkampanjen och dess efterspel, när hundratals människor greps på denna och andra lika absurda åtalspunkter.

Fackliga centralorganisationen FTUB (Federation of Trade Unions of Belarus) visade sig återigen som en oskiljaktig del av statsapparaten sedan Lukasjenko definitivt tog över organisationen 2002 (läs bakgrunden här) FTUB:s hemsida skröt med att runt 4.500 fackligt aktiva gick i spetsen för Lukasjenkos valkampanj. Av de två miljoner namnunderskrifter som samlades in till stöd för Lukasjenkos kandidatur samlade FTUB enligt vad de påstår in 1.300.000. Sammanlagt 341 FTUB-företrädare satt enligt organisationens hemsida med i de regionala valkommissionerna och ytterligare 4.355 fanns med i distriktskommissionerna. Av valkommissionernas sammanlagt 17.000 medlemmar representerades de demokratiska krafterna endas av en person.

Presidentvalet 2006 kännetecknades av ett oöverträffat förtryck som drabbade den fria fackföreningsrörelsen med full kraft. De första rättegångarna för deltagande i protestaktioner pågår nu.