InBev: Mer lögner och uppsägningar

Upplagd på IULs hemsida den 05-Apr-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Den 17 mars vädjade IUL om protestbrev från hela världen till belgiska InBevs huvudkontor, världens volymmässigt största bryggare. De aggressiva besparingsåtgärder som åtföljt InBevs serie av uppköp har lett till produktionsflyttar, uppsägningar och utplåning av lokala ölsorter och bryggeritraditioner. För de anställda har åtgärderna inneburit ständiga omorganisationer, arbetslöshet och ständig ovisshet. Bryggerijättens köprunda på jakt efter globala varumärken bygger på löftesbrott mot de anställda.

InBevs bolagsledning har nu svarat IUL och dess medlemmar. Svaret tar sig två former. I Belgien har InBev tillbakavisat alla statens medlingsförsök i konflikterna på bryggerierna Hoegaarden och Belle-Vue, som företaget vill lägga ner (bakgrund). Sedan samtalen bröt samman 9 mars p g a företagets omedgörlighet utlystes en strejk som ägde rum den 28 mars. På PR-nivån har företaget svarat IUL genom att skicka ett standardsvar till alla som stött vår kampanj och skickat protestbrev till företagsledningen.

InBev fortsätter att strunta i fakta. IUL uppmanade InBev att göra fyra saker:

• tillämpa Dubrovnikavtalet från 2002 och garantera fullt skydd för fackmedlemmar och strejkande på Trebjesa-bryggeriet i Montenegro från trakasserier och hämndaktioner från den lokala ledningen


• respektera det avtal som tecknats för att det montenegrinska bryggerifackets ordförande Bozidar Perovic ska få jobbet tillbaks och full, rimlig och rättvis kompensation


• inleda meningsfulla förhandlingar med fackföreningarna på Hoegaarden- och Bellevue-bryggerierna i Belgien


• ge facket tydlig, konkret information om företagets långsiktiga planer i Europa och börja förhandla om ett Europaomfattande avtal för omstruktureringen av den europeiska verksamheten

Vad säger då InBev? Företaget säger sig ha agerat helt i enlighet med nationella och internationella lagar i Montenegro och inte ha diskriminerat de strejkande i Trebjesa i samband med uppsägningarna i slutet av 2002. InBev hävdar dessutom att företaget uppfyllt löftet att ge jobbet tillbaks till klubbordföranden Perovic, i full överensstämmelse med ett montenegrinskt domstolsutslag. "Efter införandet av den nya systematiseringen på bryggeriet (i Trebjesa) 2001 tvingades 47 anställda med varierande utbildningsbakgrund lämna företaget. En del av dem var strejkdeltagare, andra inte. Vi garanterar att deltagande i strejken inte i något fall utgjort en avgörande eller diskriminerande faktor."

Här är fakta i Trebjesa-fallet: 50 arbetare sas upp i slutet av 2002. 45 av dem hade aktivt deltagit i strejken i maj 2002 – just de anställda som det i september samma år tecknade Dubrovnik-avtalet skulle skydda mot diskriminering. Företaget påstår att inte i något av de fallen har "deltagande i strejken [...] utgjort en avgörande eller diskriminerande faktor." Siffrorna tyder på motsatsen – precis som den tydligt diskriminerande belöningen på en individuell bonus på 700 euro till anställda som inte strejkade under strejken och lockouten det året. Dessutom nyanställde företaget efter uppsägningarna – bryggeriet behövde arbetskraft, men inte fackmedlemmar.

Följde då företaget nationell lag? Utslaget i högsta domstolen 2005 befäste domen från 7 juli 2003 enligt vilken InBev "åläggs återanställa käranden (Perovic) med dennes forna arbetsuppgifter" samt: "domstolen finner att svaranden brutit mot Dubrovnik-avtalet […] där parterna överenskommit att det inte skulle förekomma några sanktioner mot strejkdeltagare eller strejkorganisatörer." Om nu inte det är tydligt nog står det i den montenegrinska arbetsrättens paragraf 140 att fackliga ombud inte kan göras övertaliga, ges nya arbetsuppgifter eller förflyttas så länge deras förtroendeuppdrag varar och upp till sex månader efter uppdragets upphörande även om deras befattning inte längre behövs av företaget. InBev lydde varken lagar eller domstolsutslag. Perovic beordrades tjänstledighet för resten av året samma dag som han återfick jobbet, den 13 april 2005. Företagsledningen gjorde honom övertalig i juni och sa upp honom i januari 2006 utan att låta honom återvända till bryggeriet och jobbet. Att återfå jobbet brukar ju i vanliga fall innebära att man återgår till jobbet, inte att man bara för en begränsad tid återupptas på lönelistan.

Den 4 juli 2005 skrev bryggeriets vd Aleksandar Tomic till facket: "efter mottagandet av domstolsutslaget i Niksic har vi kontaktat vårt huvudkontor och den 27 november 2003 fick vi svar från dem att vår majoritetsägare var beredd att investera i bryggeriet, men bara om de sociala förhållandena var stabila och de övertaliga arbetarna inte återanställdes." Om det inte är klarspråk nog står det i protokollet från mötet den 8 november 2005 mellan Trebjesa-ledningen och facket – undertecknat av båda parter – att "vad gäller Perovics fall är InBevs inställning tydligt uttalad – att han återfår jobbet på bryggeriet kommer inte att tillåtas om det så innebär ett stopp för alla investeringar i anläggningen."

InBev vet allt det här. De ljuger bara hellre än rättar sig efter två domstolsutslag och ett avtal med IUL.

Mer lögner och uppsägningar

InBev säger sig ha "ett engagemang i människor", men det enda företaget verkligen är engagerat i är snabba vinstklipp genom nedskärningar. På varje förfrågan om heltäckande information om de planerade omstruktureringarna i Europa har InBev svarat fackförbunden och det europeiska koncernrådet att företaget inte kan informera om sina planer utöver en halvårsperiod.

Hörde aktieägarna det? Företaget som förväntas maximera aktieutdelningen påstår att det inte kan planera längre än sex månader framåt. Det borde väcka allvarliga farhågor.

InBev har inget emot information och samråd om tidsramen inte sträcker sig utöver sex månader och processen innebär att informera de anställda om att deras jobb försvinner. Företaget fortsätter att avvisa alla fackliga krav om att inleda förhandlingar (inte information och samråd) om ett alleuropeiskt ramverk för hanteringen av sysselsättningseffekterna av omstruktureringar i Europa. Avvisandet upprepades den 9 mars när företaget visade att de inte ville förhandla på allvar om de här frågorna, vilket banade väg för strejkerna den 28 mars (bakgrund).

Mer lögner och uppsägningar – fortsätt protestera mot InBev.