Från ILO-seminarium till fängelse! Kriminalisering av kampen för anständiga jobb i indonesisk palmoljeindustri

Upplagd på IULs hemsida den 17-Jan-2006

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Robin Kimbi, ordförande för fackföreningen KAHUTINDO PT Musim Mas Union, i arresten på Bangkinangdomstolen strax innan återtransporten till Bangkinangfängelset där han och fyra andra fackfunktionärer hållits fängslade sedan den 15 september och en sjätte sedan den 18 oktober.


Den 29-31 augusti 2005 deltog Robin Kimbi, ordförande för fackföreningen KAHUTINDO PT Musim Mas Union, i ett ILO-seminarium om "Anständigt arbete för Indonesiens plantagearbetare" i Medan på norra Sumatra. Bara två veckor senare arresterades Kimbi och fyra andra fackfunktionärer vid en strejk på plantagen och raffinaderiet PT Musim Mas. (En månad senare arresterades en sjätte funktionär på liknande grunder.)

De senaste fyra månaderna har Kimbi och de fem andra fackfunktionärerna suttit inspärrade i Bangkinangfängelset, åtalade enligt paragraf 170 i indonesiska brottsbalken för att de "öppet våldfört sig mot person eller egendom" – en åtalspunkt som ofta användes för att trycka ner demonstrationer och strejker under Suhartodiktaturen. Om de döms kan de sex fackfunktionärerna drabbas av fem till sex års fängelse.

Medan de sex fackfunktionärerna suttit fängslade i Bangkinangfängelset passade ledningen på PT Musim Mas på att i maskopi med lokala myndigheter sparka 701 fackmedlemmar och satte in beväpnad polis och militär för att vräka dem och ett drygt tusental familjemedlemmar från deras bostäder på plantagen.

Kimbis väg till fängelset började med bildandet av en ny fackförening på PT plantagen och raffinaderiet Musim Mas i Pelalawan i provinsen Riau den 13 oktober 2004, registrerad hos arbetsmarknadsdepartementet den 9 december 2004. Medlemstalet steg snabbt från 150 till 1 183 medlemmar av sammanlagt 2000 arbetare på anläggningen, inklusive 300 kontraktsanställda. Fackets budskap var tydligt redan från början: arbetsvillkoren på PT Musim Mas uppfyllde inte lagens minimikrav och företaget exploaterade de kontraktsanställdas osäkra anställningsförhållanden.

I februari 2005 tog fackföreningen KAHUTINDO PT Musim Mas Union upp de här frågorna med det lokala arbetsmarknadsdepartementet och ledningen för PT Musim Mas. Den enda reaktionen var att Kimbi fick sparken två veckor senare den 19 februari. De lokala myndigheterna ställde sig bakom PT Musim Mas' uppsägning av Kimbi, som formellt godkändes av Riau-provinsens centralkommitté för lösning av arbetsmarknadskonflikter (P4P) den 28 juli.

En månad därefter deltog Kimbi å de 1 183 medlemmarnas vägnar i ett ILO-seminarium där han delgavs slutsatserna från en ILO-studie om indonesiska plantagearbetare som beskrev "den rådande förkastliga situationen avseende anständiga arbetsvillkor." Målsättningarna för seminariet var bl a:

• Att sprida resultaten från studien om Anständigt arbete i jordbruket för Indonesiens plantagearbetare.


• Att uppmärksamma bristerna avseende anständigt arbete i jordbruket för plantagearbetare, i ljuset av internationella arbetsnormer och globalisering.


• Att uppmärksamma den viktiga roll fackföreningar kan spela i utvecklingen av plantagesektorn.


• Att erhålla rekommendationer från plantagearbetare för framtida program i plantagesektorn.

ILO-seminariet behandlade specifikt arbetsgivarnas bristande respekt för arbetstagarnas lagstadgade rättigheter – något som KAHUTINDO PT Musim Mas Union var väl medvetna om, eftersom de ju diskuterat den frågan med arbetsmarknadsdepartementet och ledningen för PT Musim Mas det senaste halvåret. I ILO-seminariets mandat sägs följande:

De lagstiftade arbetsvillkoren når endast en minoritet av Indonesiens plantagearbetare. Tillämpningen av de lagstiftade villkoren är beroende av medvetna arbetstagare som känner till sina rättigheter och skyldigheter, och en effektiv fackföreningsrörelse som kan kontrollera tillämpningen. Saknas detta får många arbetsgivare möjlighet att smita från sitt lagstadgade ansvar.

Det var ju just det att PT Musim Mas inte tog sitt lagstadgade ansvar som tvingade fackföreningen KAHUTINDO PT Musim Mas Union att ständigt kräva – från februari till september 2005 – att PT Musim Mas skulle respektera och tillämpa de rättigheter som arbetstagarna garanterades i lagen. Ledningen vägrade inte bara att inleda öppna och rättvisa förhandlingar med facket för att lösa problemen, utan försökte dessutom bilda sin egen fackförening, kallad "Serikat Pekerja PT Musim Mas (SPMM)", och utfärdade falska medlemskort till sin fackförening åt medlemmar i KAHUTINDO PT Musim Mas Union. Fackmedlemmarna tog genast skriftligt avstånd från SPMM eftersom den var en falsk fackförening och förnekade att de skulle vara medlemmar i SPMM.

När maningarna till förhandling om fackets krav ledde till den olagliga uppsägningen av fyra fackfunktionärer, bl a Kimbi, och fem andra fackfunktionärer tvingades att själva säga upp sig, svarade facket med strejk i april och igen i augusti, endast tre veckor innan ILO-seminariet i Medan. Trots konstanta fackliga krav och strejker vägrade ledningen för PT Musim Mas fortfarande att förhandla.

Att PT Musim Mas struntat i att tillämpa de lagstadgade miniminivåerna och överträdelserna mot arbetstagarnas och fackets rättigheter – inklusive den olagliga uppsägningen av Kimbi – var en exakt demonstration av "bristerna avseende anständigt arbete" som beskrivits av ILO. I själva verket visade ju allt Kimbi lärt sig på ILO-seminariet att hans fackförbund hade rätten på sin sida när de kämpade för sina krav och det blev än tydligare att något måste göras snarast för att rätta till "bristerna avseende anständigt arbete" på PT Musim Mas.

Den 8 September 2005 skickade fackföreningen sina krav till ledningen och meddelade att man avsåg att strejka. Ledningen vägrade fortfarande att förhandla med facket och ordnade istället i maskopi med de lokala myndigheterna så att nya arbetare anställdes som kunde ersätta fackmedlemmarna. På morgonen när strejken inleddes den 13 september körde tre lastbilar ett hundratal ersättningsarbetare till plantagen och raffinaderiet i en tydlig fingervisning om att ledningens avsikt var att krossa facket. Den 14 september körde en av företagets lastbilar rakt in bland de strejkande och skadade två fackmedlemmar som måste föras till sjukhus. Uppretade och djupt kränkta av ledningens aggressiva metoder och det oblyga samarbetet mellan PT Musim Mas och de lokala myndigheterna började dussintals fackmedlemmar spontant riva fabriksgrindarna – i protest mot ledningens vägran att ens lyssna på fackets krav. Under förevändning att företagets egendom skadats togs det inträffade som ursäkt för att slå ner strejken och krossa facket, och polisen arresterade sex fackfunktionärer och åtalade dem enligt den indonesiska brottsbalkens paragraf 170.

De sex fackfunktionärerna har nu suttit häktade i fyra månader och hotas av fem till sex års fängelse om de befinns skyldiga. Deras öde sänder en tydlig signal till arbetarna på Indonesiens palmoljeplantager: den fackliga verksamhet som behövs för att få bukt med "bristerna avseende anständigt arbete" och åstadkomma "anständiga jobb" inom jordbruket har i praktiken kriminaliserats.