”Förgiftad skörd” – rapport från Human Rights Watch avslöjar barnarbete och brott mot arbetstagarnas rättigheter på Ecuadors bananfält

Upplagd på IULs hemsida den 25-Apr-2002

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Human Rights Watch (HRW) – den respekterade organisationen för granskning av mänskliga rättigheter runt om i världen – har publicerat en kritisk rapport, ”Tainted Harvest – Förgiftad skörd”, som avslöjar förhållandena på bananfälten i Ecuador.

Rapporten grundar sig på en undersökning som genomfördes 2001 och pekar på ständiga och flagranta brott mot arbetstagarnas rättigheter, ett väsentligt utnyttjande av de värsta formerna av barnarbete, vidrig arbetsmiljö och miljöfarliga rutiner, till exempel ansvarslös kemikalieanvändning och ogenomtänkt flygplansbesprutning – i vissa fall direkt på barn som arbetar på fälten.

Dole och inhemska exportören Noboa tjänar mest på de vidriga förhållandena i Ecuador.

Rapporten pekar ut Dole och Noboa som de företag som tjänar mest på de vidriga förhållandena i Ecuador.

Människorättsbrott – bara ett PR-problem för Dole?

HRW skickade en uppsättning skriftliga frågor till samtliga större företag efter undersökningen. Alla företagssvar finns med i själva rapporten.

Det är betecknande att Doles svar inte kom från högsta företagsledningen, företagets ledningsgrupp för sociala frågor eller driftsledningen. Det skickades in av deras PR-avdelning. Man måste därför fråga sig om Dole betraktar anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna från en trovärdig och globalt respekterad människorättsorganisation enbart som ett PR-problem som bäst hanteras med propaganda!

..... Eller något att gömma undan och själv gömma sig bakom?

Med en tvetydig hänvisning till ”verksamhetsorienterad konfidentiell information” vägrade Dole ge några konkreta svar på HRW:s frågor om leverantörsplantager.

I resten av Doles svar gömmer sig företaget bakom knappt trovärdig reklam för dess policy om socialt ansvarstagande. Dole hänvisar specifikt till en utmärkelse som företaget tilldelats för sitt sociala engagemang av Social Accountability International (SAI), huvudorganet för det internationella regelverket SA 8000. Dole hävdar i sitt svar till HRW att utmärkelsen är ”den första utmärkelsen någonsin för en etisk arbetsplats från Social Accountability International.”

Det här tvetydiga svaret kommer från ett företag som konsekvent kringskurit de anställdas rättigheter, som valt att exploatera de sociala förhållandena i Ecuador mer än något annat internationellt företag, som exploaterat småbrukare – Doles egna före detta bananarbetare – på Filippinerna, och som med bred marginal har det lägsta antalet fackligt organiserade anställda, trots de svåra förhållanden som råder för bananarbetare överallt.

Mer välinformerade läsare av rapporten skapar sig en egen uppfattning om trovärdigheten hos de utmärkelser och det beröm Dole så stolt trumpetar ut och väljer att gömma sig bakom, istället för att i god tro ärligt besvara HRW:s legitima frågor.

Värdet av IUL/COLSIBA/Chiquita Brands’ avtal om arbetstagarrättigheter blir tydligt av ”Förgiftad skörd”

Chiquita Brands International nämns också som en väsentligt mindre köpare av bananer från Ecuador. Chiquita måste naturligtvis ta på sig ansvaret för eventuella överträdelser företagets ecuadorianska leverantörer gör sig skyldiga till, och IUL kommer även fortsättningsvis att hålla Chiquita ansvarigt. Men i skarp kontrast till Doles klena svar till HRW välkomnade Chiquitas Corporate Responsibility Officer HRW:s undersökning och lämnade detaljerade uppgifter som exakt visade den mängd bananer som levererades från plantagerna i HRW:s frågor.

Inget försök gjordes att gömma sig bakom ” verksamhetsorienterad konfidentiell information”, och Chiquitas svar är dessutom relativt klara och tydliga.

Chiquita kunde också peka på det avtal om internationella rättigheter för de anställda som företaget undertecknade i juni 2001 tillsammans med IUL (som agerade på uppdrag av medlemsförbund som organiserar bananarbetare) och COLSIBA (samordningsorganet för de regionala bananarbetarfacken).

Utan att göra anspråk på att Chiquita och dess leverantörer använder universellt godtagbara rutiner – och utan att tilldela företaget några tvivelaktiga utmärkelser eller en massa tveksamt beröm – fungerar avtalet som en tydlig, praktisk och trovärdig mekanism inom vars ramar Chiquita och fackföreningarna som redan företräder en betydande majoritet av dess anställda kan verka för att höja just de standarder som så uppenbart nonchaleras i Ecuador.

Del Monte och den inhemska producenten Noboa lämnar inga svar.

Del Monte Fresh Fruit Company och Noboa svarade varken på HRW:s frågor eller en mängd brev.

Stora skillnader mellan de tre stora!

Vid en jämförelse mellan de tre stora internationella företagen är det lätt att ur rapporten utläsa vilket av dem som tar sitt sociala ansvar på allvar, är tydligt beträffande problemen och har fastställt en trovärdig process för att hantera dem. Lika lätt är det att se vilka som inte har gjort något av allt detta. Chiquita kan självklart inte undgå sin legitima del av ansvaret för det som sker i Ecuador. Men genom sitt arbete med bananfack i regionen och med IUL har företaget visat sig trovärdigt i sin avsikt att i praktiken höja sin standard. Det har Chiquita också gjort i hela sin verksamhet.

Del Monte kunde uppenbarligen inte förmå sig att svara på HRW:s frågor, och Dole tog sin tillflykt till en propaganda som varken var trovärdig eller tydlig och som strävade efter att gömma sig bakom generaliseringar och tvetydiga utmärkelser och lovord för socialt ansvarstagande.

IUL välkomnar Chiquitas vilja att också i fortsättningen föra en meningsfull dialog med facket om just de frågor där arbetstagarna, med hjälp av sina fackförbund, själva är de enda som kan åstadkomma en hållbar och meningsfull förbättring. IUL uppmanar Dole, Del Monte och inhemska ecuadorianska företag, i synnerhet Noboa, att radikalt ändra sin rådande inställning och föra en meningsfull dialog med facket överallt där dessa företag odlar bananer eller köper frukt från lokala leverantörer.

Det är bara ett sådant här trovärdigt och allvarligt syftande engagemang som kan höja standarden på bananfälten i Ecuador. Inga självberömmande lovord eller utmärkelser får skymma denna enkla sanning.

Den övergripande slutsats man kan dra av rapporten är att en väldig massa måste göras – och det snabbt – för att höja standarden i Ecuador och ge social och ekonomisk rättvisa åt de ecuadorianska bananarbetarna, deras familjer och samhällen. En massa framsteg måste ske mycket snabbt om bananer från Ecuador inte ska ge konsumenten en sur eftersmak i munnen. Det är i sanning en förgiftad skörd.

Fotnot: Human Rights Watch på IUL:s världskongress i maj 2002.

Human Rights Watch har tackat ja till att medverka på IUL:s 24:e världskongress 14-17 maj och presentera sin rapport vid en paneldiskussion om mänskliga rättigheter den 15 maj som öppnas med ett tal av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Mary Robinson.

På kongressen kommer IUL:s medlemsförbund att ges möjlighet att utvärdera rapporten och göra massbeställningar av rapporten på spanska och engelska åt sina medlemmar i den mångfald länder kongressombuden kommer ifrån.

Till dess kan exemplar beställas från:

Human Rights Watch,
350 Fifth Avenue,
34th Floor,
New York,
NY 10118-3299
USA