Den tysta massakern: ny rapport från IUL:s latinamerikakontor om förslitningsskador på Nestlé i Brasilien

Upplagd på IULs hemsida den 28-Feb-2005

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Nestléanläggningen i Araras utanför São Paolo är Brasiliens största Nestléfabrik och den fjärde största i världen.

För länge sedan ansågs den brasilianska fabriken som en bra och attraktiv arbetsplats. Men arbetsmiljön förändrades totalt från mitten av 1990-talet. Nestlés strategier för att stärka konkurrenskraften har inriktats på kostnadsbesparingar och effektivast möjliga maskinutnyttjande. Arbetsmiljöaspekterna för företagets "humankapital" har däremot ignorerats.

2001 las snabbkaffefabrikerna i Argentina och Chile ner och produktionen flyttades till Araras. Som en följd av detta måste de anställda i Araras arbeta snabbare och hårdare för att nå företagets mål, men för samma lön. Antalet anställda i Araras har minskat under de sista 20 åren, från ca 2100 till ungefär 1300. Automatiseringen av alltfler arbetsprocesser har endast höjt arbetstakten på de många stationer som fortfarande kräver tungt manuellt arbete.

Det högre arbetstempot – utan någon kompensation i raster – har föga förvånande lett till en ökning av antalet arbetare som drabbas av förslitningsskador. Men istället för att ta detta som intäkt för att arbetet måste omorganiseras avskedade företaget de arbetare som hade läkarintyg på sina förslitningsskador. Som en av cheferna uttryckte det:

– De kvinnliga arbetarna är de enda som ger oss problem. Det vore bättre att anställa robotar istället för kvinnor, för maskinerna får inte ont i armarna, har inga menssmärtor och blir inte med barn.

Företagsledningen på Nestlé i Araras känner tydligen inte till företagets officiella arbetsmiljö- och antidiskrimineringspolicy.

Eftersom den lokala företagsledningen valt att strunta i de anställdas arbetsmiljö har de förslitningsskadade bildat en egen förening och stämt företaget i ett antal rättsprocesser.

Den brasilianska regeringens nationella rapportör för rätten till hälsa, Elenora Menicucci de Oliveira, har tagit upp fallet med de sparkade förslitningsskadade arbetarna på Nestlé i Araras i sin senaste rapport till FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Eftersom arbetsgivaren inte tagit sitt ansvar på fabriksnivå tvingas de nu kanske svara på FN-nivå.

Kampen mot förslitningsskador och stödåtgärder för de drabbade har ingått i den projektverksamhet som IUL:s latinamerikakontor utformat i samarbete med de brasilianska medlemsförbunden. Carlos Amorín berättar om erfarenheterna från Ararasfabriken i häftet "Tyst massaker – den osynliga sjukdomen på Nestlé Araras". Häftet kan beställas (på spanska) från IUL:s latinamerikanska regionsekretariat.