Tillfällig seger i den pågående kampen för rättigheter på sockerbruk i Pakistan

Upplagd på IULs hemsida den 03-Oct-2003

Skicka denna artikel till en vÅ n.



Kraftfulla fackliga åtgärder och internationell solidaritet har lett en tillfällig seger för facket i den pågående kampen för fackliga rättigheter och fackligt erkännande inom Pakistans sockerindustri. I juni bad vi om internationell solidaritet med fackföreningen Army Welfare Sugar Mills Workers' Union AWSMWU) i Badin i Pakistan. Den 19 maj – dagen efter att fackföreningen tillsammans med fackföreningar i sockerindustrin bildat den första nationella fackliga organisationen inom branschen – uppmanades AWSMWU:s generalsekreterare Abdus Salam Memon (som också leder Pakistan Sugar Mill Workers' Federation) av Badin-anläggningens ledning att upplösa fackföreningen. Memon och andra fackliga ledare fick se ett brev från Army Welfare-stiftelsens Director of Farms, där denne krävde att fackföreningen omedelbart skulle avskaffas eftersom Army Welfare Sugar Mill-anläggningen var det enda av Army Welfare-stiftelsens företag där det fanns en fackförening. Anläggningschefen beordrade därefter fackföreningen att stänga sitt kontor och omedelbart upphöra med sin verksamhet, och hotade med att ta till våld om facket inte lydde.

Facket slog tillbaka med en häftig lokal kampanj och fick stort internationellt stöd. IUL har lämnat in ett klagomål till ILO:s kommitté för föreningsfrihet som Pakistans regering ännu inte svarat på.

Efter påtryckningar i Pakistan och utomlands gick företagsledningen 26 juni med på att erkänna den fackförening den försökt upplösa.

Men stiftelsen Army Welfare Trust är ett av landets största industrikonglomerat. Det grundades 1971, har omfattande ekonomiska, kommersiella och fastighetsrelaterade intressen, och verkar ha bestämt sig för att motarbeta ett erkännande av facket på hemmaplan.

Fabriksledningen fortsätter trycka på för att Sindh-provinsens arbetsmarknadsdirektorat ska avregistrera fackföreningen. Fackföreningens juridiska ställning ligger alltså i händerna på det notoriskt medgörliga och korrumperade pakistanska rättsväsendet. Företagsledningen trappade dessutom upp sina trakasserier mot fackfunktionärer och fackmedlemmar. Disciplinära förfaranden inleddes mot fackets ordförande, viceordförande och generalsekretare, och fackmedlemmar omplacerades internt för att försvaga det fackliga stödet på fabriksgolvet.

Den 18 september inledde generalsekreterare Memon en hungerstrejk vid fabriksgrindarna där arbetarna började demonstrera två gånger om dagen. Den 21 september förlorade han medvetandet; ytterligare nio medlemmar och funktionärer anslöt sig omedelbart till hungerstrejken, fast beslutna att svälta sig till döds. IUL och IUL:s medlemsförbund skickade protestbrev till fabriksledningen, Army Welfare Trust och de politiska myndigheterna.

Enligt facket samarbetar den lokala polisen med fabriksledningen och trakasserar arbetare som samlas utanför fabriksgrindarna för att demonstrera.

Den 24 september höll fackföreningen ett massmöte i Badin, och korkade igen staden med arbetare, politiska aktivister och människorättsaktivister och många andra grupper som deltog i demonstrationen som pågick hela dagen.

Distriktsadministrationen tryckte på för att fabriksledningen skulle förhandla med facket. På kvällen hade fabriksledningen accepterat de fackliga kraven. I ett skriftligt avtal drog ledningen tillbaks disciplinförfarandena mot fackets funktionärer, avbröt alla fackföreningsfientliga åtgärder, och godkände bildandet av en kommitté med uppgift att vaka över att avtalet med facket genomförs.

Men fackföreningens juridiska ställning är fortfarande oviss i väntan på rättsutlåtandet. IUL följer noga utvecklingen och är redo att vidta åtgärder om fabriksledningen återigen skulle vägra erkänna facket och försöka utestänga det från Army Welfare-stiftelsens omfattande verksamhet.